körden Almån, och detsamma täflade i gödfefmed tubrikatet från Lofoddens fiskguanofabrik. Slutligen ville tal. nämna också ett preparat från Dalarne, söm Vore borsåt af fosforsyrehaltiga bergarter och i afseende på gödliet och beskafbet fulit jemförligt med de yppersta och bästa superfosfater, som finnas att tillgå. Ämnet är Anne tillverkadt endast i mindre skala, men föröken red detsamma visade dock, att af en bergart med 6 å 7 procenta fosforsyra kan beredas ett ör jordbruket nyttigt ämne. a Alla dessa förhållanden innebure anledniägar ill glädje och belåtenbet och tal. hade ansett för ett nöje lika mycket som en pligt att på dem fästa uppmärksamhet, . Prof. År henius sade sig vara säker ätt ej bli jäfvad, då han påstode, att ingen borde Kunnät hafva utan allrastörsta intresse tagit kännedom om utställningen i dess helhet. Trädgårdsttställ plogen särskildt hade på talaren gjort det angenaämaste intryck. Åfven detins, så att säga poetiska del af landibruket bade lika, stort intresse som de rent praktiska sidornä. — Äfvett i henne tupp: sloges en sida, och kanske den sköväste af skapelsens stora bok. I maskinarde!niogen hade talaren bemärkt en plog med rörlig vändskilva och rörliga billar, hvilken således borde vara lätt att kasta om och vända. Utställningen af husdjur hade på talaren gjört sets mycket godt intryck och vitovade om den höga ötåodpunkt derna gren af jordbruket intoge, der des3 skötsel bedretves efter rationella principer. Sannt vore visserligen, att egentligen ej allmogen deltagit i utställningen. Det är mycket svårt att få densamma till de allmänna mötena, men man borde åtminstone försöka att locka den till de mindra mötena — distriktmötena, och talarea vågade ställa till hushållningssällskapen en uppmaning att söra allt för detta ändamåls vinnande. Deasutom ville taläfon förorda att de större jordegarne visserligen ej förmenades att täfla vid de mindre mötena, men dock der tillerkändes blott bederszomnämnanden och inga penningbelöningar, som borde förbehållas endast de mindre jordbrukarne. På detta sätt, trodde talaren, skulle de kädba lockas till distriktsutställningarne och sedan blefve vägen katsko ej svår till de sllmänna mötenas expoaitioner, . Utställningens arbetshästar hadå talareii tagit i betraktande med stort nöje — särskilt dem från Norge. Man borde deraf kunna se, att vi för erEålande af en god arbetsbästrace ingalunda behöfva gå till utlandet. Vi ha ämnen till en sådan såväl hos oss själfre gom hos våra bröder på andra sidan fjellen. Hr Nathorst ansåge sig pligtig att påimnä hågot om kreatursutstallningen. En jemförelse med föregående möten visade bäst de framsteg, som nu gjorts. Vid förra mötet i Göteborg funnos t. ex. tiga svenska göddjar utstälda. Afveisdjuren kunde man jemiöre ned samma slags djur vid utställningen i Stockholm. Det visade sig då, att herregåråsklassen visserligen ej vore Biötre, men dock bättre representerad och hade attuppfisa varkrare former och ädlare typer. Korthorasdjuren fräfito exemplar, som till fullo skulle försvara sin plats i sjelfva Kogland, och taln kunde med så mycket större befogenhet yttra sig derom, som han hade varit i tillfälle att Manehester åse en exposition af korthorn. Djuren bade vil denna varit talrikare, men de voro här af fullt ut lika godhet; Ayrsbirerace-klassen vore alldeles atmärkt. Tal. bade i Skotland bivistat utställningsmöten, med hvilka vårt fullkomligt uthärdade jemförelsen. Likaså voro holländarne utmärkt väl representerädö och detsamma vore fallet med de ostfriesiska och angliska racerna. Det hade denna gång icke mött någon svårighet att utdela guldmedaljer. Tvärtom hade man kunnat använda flera, om man hatt tillgång derpå. I Stockholm deremot hade den större guldmedaljen ej kunnat utdelas. Och ett annat glädjande faktum vore det, att efterfrågan efter gfvelsdjur och särskildt efter Ayrshiretjurar vore mycket stor. På priserna gör man mindre afseende, blott man kan komma i besittning af ett dylikt djur. Om tal. i närvarande ögonblick uppdroges att fara till Skotland för att inköpa tjurar af nämnda race, så skulle han verkligen finna detta uppdrag obehagligt emedan han ej visste huru han der skulle få så vackra exemplar soih han bär sett. Det återstode att nämna något om fåroch svinracerna. De förra voro ganska välrepresenterade och visa, att man började hålla sig till de fårslag, sora förena kött och hull. Särdeles Soutdowssfåret voro vackra, men ej heller Cotswoldoch Cheviotsarit äe blandade racerna behöfde skämmas för sina representaöter. Åfven svinen voro vackra och efterfrågan på dem stor. Af Berkshireracen voro redan alla exemplaren sålda. Löjtvant Stålhammar ville fästa de mindre jord: brukarnes uppmärksamhet på ett par särdeles ändamålsenliga och lämpliga plogar, båda utställda at direktör Hjalm. Kylberg på R:ssbylund. Den ehö vöre Rosenberg-Lepinskys skumplog och den andre Kachadlg-gtörtpiog från Bölmen, hvilka båda äro bäst passande för lättare jord. Dickussionen förklarades häreiter afslutad, och skulie densamma gälla såsom svar på den framställda frågan. i er Prof. Jörgensen fran Danmark begärde härrådet och tramförde en iebjudning till 2 rande all bästa år besöka det landtbruksmöte, som då komsar att i Danmark i hörjn af Jali månad, hållas. Ordföranden hembar da närvarandes tack: sägelse för inbjudningen och försäkraae, at så mänga som kande skulle anse det kör att få gästa ett land, från hvilket vi lärt så mycket. Oråföranden förklarade vidare, att matrt genorsgått de ämnen, som till föredragning å allmän semmankowst blifvit bestämda, bvsrför han hember tacksägelse till mötesdeltagårnö och arslöt förhandlingarn: med ett Guc bevare könungen osh fosterlandet! Prof. Årrhenius framträddö bärefter och tackade å deltagarnes vägoar såväl ordöranden som bestyrelsen. Åkerbrukssektionen. Vid onsdagens saömetittäde behandlade: även Frågan om ängsvattning Den hade i programmet följande lydelse ,Hvad vitsordar erfarenheten i Sverige om ängs