handles med maskin, så att Rbrerna 1 densamma bli helt och hållet åtskilda. Vi ha trenne slag af på maskin beredd torf: kranmalen torf, rörtort och kältorf. Maskiterna för de förstnämnda båda slagen äro ganska billiga. Båda äro synnerligen lämpliga för lokalt bruk, men de kunna ej transforterag, extiedan döras störa völym i förhållande till vigten sätter sig deremot. Kultorfven åter utgör i detta bänseende ett stort framsteg. Medan rörtorf endast har en egentlig vigt af 0,3, så uppgår kultorfvens specifika vigt till 0,9, hsarföratom kulfotmen gör att utrymme besparas samt är utomlämplig för förbrändinget, Sådan kulverkas nu på Wäårgårda fabrik. En annän tillverkoingsmetod är den af mr Hodges i Cacada uppfunna och derstädes använda, hvarigenom oerhörda qvantiteter, 14,000 kubikfot eller 50 tons, kunna dagligen upptagas. Grand Trunk-jernvägen i Canada hade med mr Hodge gjort kontrakt om att erhålla 7000 centnef tort om daget. Metoden vore ännu ej försökt i Europa, men syntes, ifall den vore praktisk, skola blifva af stort gagn för iodustrien, hvaremot kultorfven mycket väl lämpade sig för eldning i rum. Löjtn. Anrep beskref tillverkningen af torf vid Waårgårda. Yttrade; att säkerligen stora svårigbeter skulle möta vid torkningen af 3å ofantliga qvantiteter som efter mr Hodges metod blefve upptagna. Hr La Cour omnämnde att man i Irland gjort försök med en metod att torka torfven innan den pressas öch beskfet dehta metoå: . Hr Anrep anmärkte att åtskilliga olägenlieler vidlådde denna metod. . Den förda diskussionen ansågs utgöra svar: på denna fråga. Samma resolution fattades, då inger ry talare anmälde sig, angående den sedaii före gående dag hvilande frågan om hvitbetsodlinsen, Hr Hedlund inledde derpå med ett föredrag frågan om hustitens betydelse och vilkörell för Qess belrämjänte: Tal. yttrade, att man i fråmsta rummet borde göra sig reda för hvad som menades med husslöjd. Denna benämning ansåg han endast kunna tillämpas på sådan slöjd som bedrifves af landtbefolkningen på från jordbruket lediga stunder. Till det hörde fålvnda nu spioning och väfoad Den förrå sklle dock numöra, synnerligen hvåd bomullen beträffar, icke kunna täfla med fabriksarbetet, hvaremot väfnaden såsom husslöjd till följd de solida varor den. lemnar ännu en tid kunde Ha titsigter för sig: Vidare vero halmflätning och korgmakeriarbeten sysselsättningaf, gom kanske framför allt vore af värde såsom husslöjd, derföre att materialerna äro billiga; konsten lätt inlärd, ärbetbt, Angshämt ofh nyttigt samt restltaten bidragande til hemmets trefnad och äfvön till för: tjenst. Äfven tillverkning af mattor m. m. af nötbår skulle kunna uppdrifvas till ett vackert yrke. Hvad, beträfiade gtoltillverkningen i Wåhla församwiing i Vöstibatlahöl oeb Lindome sockens snickeriindustri, voro de icke egentiigeh någön häs slöjd men väl en industri, hvilken man kunde ifrågasätta att staten skulle uppmuntra, isynnerhet getom utdelande af modeller. Ritskolor har man avsett för ändamålet pödvändiga, men vår allmoges änlag oci skicklighöt hade visat six så stora att blott modeller äro behöfliga för att dess intelligens skall uppfatta hvad som ät att göra, Tälaren ömnätinde den ifver gom visats! af Elfsborgs läns höfding för tUtvebklitged Af busslöjden inom sitt län samt hr Ahlborns åtgöranden för att åt stoltillverkningen inom Wåhla skeffa den stora afsättning i Ryssland som han ansåg att den borde kunna erhälla. Vidare om nämnde tal. äfven med tillfredsställelse landibruksakademiens förordaude äf undervisning i elementarskolorna. Det var seden hos det gamla judafolket att ingen fick lemna rabbinskolorna utan att äfven ha lärt ett handtverk, som gjorde att Paulus f kundö sätta sig och syssla med sitt sadelmakerij emellan det han spridde åen kristna läran. Oak! tadt han var en förmögen man, hade lan således i fått lära ett handtverk. (Dessa åsigter helsades med Jljudeliga bravorop.) Tal. uttr. ckte till sist! sia meping att väftnadsindustrien i Mark; likgom i; allmävhet hvarje näringsgren, sjelf börde skaffa Å 1 kg fr ft Bat (JR ft fr OT) Jon 1 VR VP SA NR CD 05 bet tt ka ft aret kent IN Vit ge kt Hr 0 NN t DAD Kat br ft oc NOR VR KR a DR NR mt mm mr mV DD ch Få JA DR KR I TY Kr rr Kr DR då RK Fr sig sin afsättning. Som deita föredrag upptog hela den för frågans behandiing avslagoa tiden, uppsköts den ytterligare diskussiönen till annat tillfälle. Vid lördagens sammankomst fördes ordet!: af grefz: Ehrensvärd. Dervid föredrogs proI! grammets 2:dra fråga! å Hafova utstälningarne vid detta möte hoft några l! märkligare nya föremål att uppvisa? Ordet begärdes först af agronomen Zetterstedt, 4 som ansåg det obestridligt, att utställningen haft , att förete åtskilligt nytt, som man icke förut sett. ! Icke desto mindre skull det kunna hända, att om en praktisk man frågade, hvari Gå detta möte framstode före sina föregångare, man komme att stanna i någon förlägenhet för svaret. En sak funnes dock, som visade ett alldeles obestridligt! företräde och om densamma ock vore i ordets egentligaste meniog en drifhusplanta, så ville dock talaren ej underläta att rämna den. Det vore Öfverås växtutställning. Mycket annat vore visserligen värdt att omnamnas, men den, som ej närvarit i jaryerna, kan ej ingå i så specielt och nog-! grant bedömande: ; . i Det vore dock ei sak, hvarpå talaren ville fästa uppmärksamheten. Han önskade att fackmännen inom hvar särskild branche skulle uppsamla och framlägga mötets praktiska resultat i små afbandliogar, som kunde för den stora massan bli tillgängliga inom kort tid och för billigt pris. Tal. ville vidare vidröra en sida, som icke alls är på utställningen representerad. Man hade under en föregående diskussion sagt, att vår tid må-: ste ansluta sig till massan, att intelligensen måste sammansmälta med den råa kraften. Det vore då j ock nödvändigt att exponera de redekap, som an-; vändas af de mindre jordbrukarne i den trakt, der i mötet hålles. De utställningar, som vi nu betrak-; tat, äro alla hbemtade från herregårdarne — de! stora industriidkarne och de stora jordegarne. Det vore, då tal. yrkade på äfven den mindre jordbrukarens representanter vid utställnipgarne, ingalunda hans mening, att vid dessa borde företes alla de kuriositeter och de eländiga redskap, med hvilka: medlemmarne af ifrågavarande klass ännu här och der söka hjelpa sig fram; men han ville se de! vigtigaste af deras hjelpmedel för att kunna jemföra och möjligen visa dem att äfeen de skulle; kunna arrangera sig mycket beqvämare och lika; billigt med nutidens förbättrade redskap. Model-j ler och ritningar finnas visserligen temligen ut-; bredda, men de mindre jordbrukarne göra sig dem: tyvärr icke till godo. Om emellertid broschyrer i: ofvan antydda riktning utarbetades med uppgilter på maskinernas företräden, deras pris, deras ftill-! verkniogsställen — och detta ej blott i afseende på åkerbruket, utan ock angående jsgt, fiske etc. ; — så skulle deri ligga en ofantlig fördel äfven i det hänseendet, att de mindre jordbrukarne kunde: få öppna ögon för mycket, som dittills varit dem obekant. RR Prot. Bergstrand. I den afdelning af 12:te grup-: pen, der tal. varit juryman, funnes eo och annan sak, som vore ny och vitnade om gjorda framsteg. : Afdelningen innefattade de artificiella gödningsämnena. — Om man jemförde densamma med mot: ; svarande afdelning vid landtbruksmötet i Stock-! holm, så hade man ell avledning att glädja sig. : I Stockholm bade funnits 11 å 12 utställare. Har: uppgingo de till öfver 30. — De föremål, som i Stockholm inom afdelvingen förekommo af inhemsk tillverkning, voro hufvudsakligen benrjöl ech pudrett D2 öfriga ämnena voro hemtade: från utlandet. Nu deremot uppträda en mängd! utställare med goda fabrikater, hvilka äro för värt; Jand nya. Särskildt ville tal. nämna, att då bland de nu bråkliga gödningsämnenva den svafvelsyrade: ammoniaken, som förr beredts af affall från gas : ; verken, vore till följd af dea myckna efterfrågan! i stadd i prinstegring och till och med svår att erhålla, så fannes nu utstäld en dylik vara, som j vore beredd af nya, andra råämnen. — B-de löjtnant Numan nå Riärnerhao och hr Friestedt i