Aftonbladet – 7 augusti 1871, sida 2

skilda förhållanden, af hvilka denna berättelse är sammansatt — skenbart ringa och betydelselösa, hvart för sig, började samla sig som en snömassa, hvilken, från början bestående af lätta snöflingor, genom stundlig tillväxt slutligen blir en allt förkrossande lavin. För närvarande var det endast en passion som styrde Angelique, ett vildt begär att få hämnas. Hon ville ha hämd på Warden, på Felix, på Hugh, på miss Clare, med ett ord: på hela veriden. Det sista slaget hade varit det värsta och de sjelfförebråelser som egennyttan ingaf henne gjorde henne blott tosenfaldt mera förbittrad. Hon var ond på sig sjelf, emedan hon lätit sitt våldsamma och giriga lyane bryta ut, då hon, genom att lägga band på sig, möjligen skule kunnat vinna något, och efter sitt vanliga sätt vände hon sin harm mot alla andra än sig sjolf. Hon lemnade sin man alldeles stum aft bes örtning och skyadade sjelf till Temple, der Mark Warden hade sinä rum. Han var utgången, men hon beslöt att atvakta hans återkomst, till stor förvåning för uppassaren som aldrig förr hade öppnat denna dörr för en qvinlig gäst. arden blef sjelf förvånad, då man sade honom att ett fruntimmer, gom icke ville säga sitt namn, väntade i hans rum. Hens undran minskades ej, då han såg hvem den främmande var, Mr Werdens, började bon straxt, utan att räcka honom handen, bvi hafva varit bittra fiender. Nu vet jag lika väl som ni, att ni hala tiden har. varit min ovän; och värre fiender torde vi ännu komma att bli, då vi få tid på oss att göra upp affärerna angår ende min stackars Marie, Hennes mördare är ni, ett eller asnat vis Men denna Värk få vi spara till fremdetts, nu