Aftonbladet – 7 augusti 1871, sida 2

öfverraskning, då man sade horom stt Barton hade varit der den föregående dagen och lemnat sin adress någonstädes i Lambeth. Lembeth var icke ett lämpligt qvarter af London för att ficna en vän för uppgörande af en hederssak, men det var ingen bjelp, och Felix begaf sig säledes genast på väg samt lyckades efter åtskilliga svårigheter få rätt på nr 48, Saragossagränden, till hvilket hus han blifvit bänvisad. En ruskigsre del af staden än nämnda gata torde vara svår att finna. En bel öfversvämning af eau de cologre skulle ej för slsgit att rena Saragossagränden, hvars utmårkande drag var en sammansättning af lukter, som skulle trotsat den skickligaste kemists skicklighet i att analysera; dock kunde äfven en icke vetenskapligt bildad näsa upptäcka en betydlig beståndsdel af rskämd kål. Handelstodarne ioskränkte sig till små, oansenliga slagtarbodar, samt kryddoch bökarbodar, hvilkas innebålltroligen äfven lemnade bidrag till den vedervärdiga lokten. Iavänarne tycktes förnämligast utgöras al skaror små gossar och flickor, hvilka, sedan de rullat sig välbebagligt på Themseris gyttjiga etrand, klägade snygga upp sig i grändens rännstenar. Smuts och fattigdom, af hvilka eländen, troligtvis hvad som ej visade sig, var det största, tycktes med obestridd makt herrska; dess heta, förpestade damm, som men med hvarje andedrag tvangs att inandas, kunde ej annat än framkelia febersjukdomear, Saragossagränden existerar icke mera, men dess femilj har tillväxt hundrafaldigt och växer mera och mera är efter år. Må den, som vill öfvertyga sig om sacningen, sjelt gå och förvissa sig. Den .afla, som upprullar sig för hans ögon, skall j sakna sioa lärdomar och han skall icke eliöfva på långt. (Förts.)