Aftonbladet – 5 augusti 1871, sida 3

Rältegångsoch Polissaker. I Kronofogden Gagners förfalskningar. Kl. 10 i dag företogs åter detta mål till behandling . Under och efter protokollsjusteringen kom. I pletterade Gagner åtskilliga af de uppgiftei I han lemnade föregäende rättegångsdeg. Så lupplyste han nu, stt den af kocungens be fallniogsbafvande fastställda uppbördsboken innehållande förteckning på alla inom fögderiet varande skattskyldiga personer och hvilken bok Gagoer poga rättade sig efter föl att undvika att såsom låntagare eller löftesmän skrifva befintliga personers namn ä de til riksbanken insända reversalerna, förvarsts dels i Gagners enskilda rum i kronofogdekontoret på rnedra botten, dels i hans våving en trappa upp, undantagandes tiden näst efter uppbördsstämmorna, då nämnde bok måste vara tillgänglig för hans skrifbiträden. Gagner bedyrade, att det aldrig varit hans uppsåt att skrifva verkliga personers namna och har kunde ej på annat sätt förklara den omständigheten, att verkligen befiotliga personers namn förekomma på några revercaler, än att han begått något misstag, trots den försigtighet hen alltid iakttog vid uppbördsbokens begagnande. Riksbankens ombudsman, hr Richter, betviflade sannivgsenligheten af denna Gagners uppgift och företedde en erhållen skrifvelse från konungens befallningshafvande i Jönköping, hvari yttras, att namnen på verkliga personer å de fyra reversalerna ej torde ha tillkommit af en slurp, såsom Gagver påstår; ty redan 1869 begagnade han sig af ett aj dessa pamn, nemligen Johan Olofssons i Mar. hult, på falska lånehandlingar i Östgötabanken. Goögner kände således till Olofsgons nsmnoteckniog. Härpå svarade Gagner, att han icke ens vid transaktionen 1869 kände har Joh. Olofsson skref sitt namn. På ordförandens fråga om Gagner under sin Stockholmstid såsom extra ordinarie haft anställning i riksbanken och derigenom kommit att få reda på hur vid belåningar, omsättningar 0. s. v. tillgick, svarade han, att han ej haft någon anställning i riksbanken, möjligen någon enda gång der ombesörjt ett Jån eller en orcsättning; men att han unde; 10 års tid haft förtroende att såsom kommissiovär för personer i orten till riksbanken insända lånvehandlingar. Kontorsskrifvaren i riksbanken, hr Adolt Bagge, hade på kallelse i dag infunnit sig. Han berättade att han börjat mottags kommissioner för Gagner lör jemnt fyra år sedan. Han hade då gjort bekantskap med Gagner och anmodat honom om att erhålla kommissioner från Södra Wedbo, hvilket Gagner lofvat honom, helst hr B. nöjt sig med mindre arvode än det bans förra kommissionär beräknade. Hen hade hyst förtroenda för Gagner, om hvars affärsställniog han erhållit känvedom vid ett besök i hans hem, då Gagner framlade en tablå, som visade att hans effärer stodo särdeles väl. Åtskilliga omständigheter förekommo dock hr Bagge besynnerliga, han värde sig till t. f. registratorn i bankodiskontea och snart kommo förfalskningarnoe i dagen. Hr Bagge hade sedermera anställt efterforskniogar för att få reda på flera förfalskningar, begångna al Gagner, och han trodde sig ha funnit ytterligare ep, nemligen ett reversal, å hvilket står tecknad C. G. Gustafsson i Hult såsom låntagare för 600 rår rit, förfallna till betalning den 2 Sept.; detta Jån hade varit omsatt en gång. Hr Bagge skulle taga närmare reda på huru härmed törhöll sig. Tillfrågad härom svarade Gagpver, att han ej kunde erinra sig denva iörialskning och trodde ej att ha2 bog den, men något bestämdt härom kunde han ej säga. På framställd fråga svarade han, att han icke avlitat någon annan än hr Bagge med kommissioner under de senaste fyra ärea. Målet uppsköts till nästa lördag och Gagner, som under ransakniogen visade ganska stor fattning, affördes till cellen.