Aftonbladet – 5 augusti 1871, sida 2

— Börjesons Kägelspelare. Eno kor:espondent skritver wil aarska tidningen Degbladet från Göteborg om detta konstverk, som är exponeradt på dervarande konstatställnipg: Utstäliningens förnämsta prydsad är Börjesons i marmor buggna Kägelspelare, hvilken vitnar om, att den unge konstnären redan har npprått en hög grad at utbildniog och integer en fravwstående plats bland vårt lands konstnärer. Hela figoren är böjd tillbaka, som om den sökte i tt ögonblicks hvila samla heli sin muskelstyrka för att i det nästa lita den öfverflyttas på klotet, som han håller i sin högra hand. Masklernas och senornas spel är framstäldt så, stt konstnären tyckes genast ha velat gifvit åskådaren intrycket af en ovanig kraft. Hafvodet är böjdt tillbaka och blicken skarpt riktad på klotets mål, dit det skall kastas med hela wuskelstyrkan, Ett get smålöje leker på läppsroe och : spelaren är medveten om sin styrka, tygad, att han skall trätfa målet, men äfven angelägen att koncentrera sin styrka, så att klotet får hela den nödvändiga farten. Detta aufvad är kanske det bästa i hela figaren. Det har en fullkomligt klassisk präge!, och ayssvämnda sjelfmedvetande gifver det ett ugn, som förökar det intryck, konstnären har velat frambricga Efter att ha citerat professor G. Ljunggrens sammanställning af denne kägelspelare med den grokiske diskuskastaren, fortfar korrespondenten: Ea enda anmärkning kunde jag dock önska göra, ehuru jag icke vågar hälla starkt på dess riktighet, nemligen att figuren i sin helhet förefaller mig något för svag, när man tager i betraktande den utomordentliga kraft, den skall utveckla. Jag har derför funnit n viss motsats mellan ansigtets sjoifmedvetna äkerhet och luga och ansträngningen i den ga kroppen lör ati ernå en styrka, som själen tror att den har, men hvilken den i verkligheten icke eger. Det skall bli mycket intressant för mig att erfsra, om icko denna mening delas af andsa. E:wellertid samlas nassor af åskådare omkring det förtjensttalla arbetet. Jag har ännu icke böjt, om någon Filicstadsdam har tagit avstöt deraf, tt den tullkomligt klassiskt hållna figuren icke en gäng har skjorta på sig. —