Aftonbladet – 4 augusti 1871, sida 2

EARLES DENE.) Öfversättning från engelskan Thora Hormgrskött. Barton lade sig således välbehbagligt på den hårda bänken, gom föreföll ganska ljoflig för hans trötta leder, och började läsa sin Horatius ur mionet, vid skenet af stjernorna, hvilka lyste ötver honom och öfver hela London, liksom, till trots för dem båda, bekräftande att verlden ändå är skön, om ej på ett, så på ett annat sätt. Han blef icke störd ar några nattens roffåglar, hvarken maskulina eller feminina, ty med sitt slägtes instinkt förstå dessa att välja sin plats och att sky den som icke har vågot guld att gifva. Efter en stond sjönk Dick Barton i en djup sömn. Under fem eller sex timmar sof han godt utan att låta störa sig hvarken af halfrusiga sångare, som skrålanda tågade förbi ellor af anvat nattens oijud, välbekant i London. Men kiockan fyra på morgonen vaknade han vid att solen sken honom 1 ögonen. B De, som aldrig sjeifva sett den underbara skönheten af en soluppgång på sommaren, skola kanske le åt hvad vi nu sägs, men det är i allo visst, att i en sådan stund;är vär förfärliga hafvudstad den v-ckraste ar alla städer. Dä eger den tystosåens, solljasets, den klara himlens, den friska lattevs tägriog i förening, tills efter några timmar stenkolsröken fördunklar den vackra taflan och trängsen, skriket och bulliet förtager allt dess friska, poetiska behag. ) Se A.B JA 110—115, 117, 119, 120. 194, 195 17 (A), 197-131. 84—136 189, 140 177.