Aftonbladet – 4 augusti 1871, sida 2

tag mig med er hvart ni behagar; men Marie Lefort vill jag aldrig mera vara, Jag skal arbeta för mioa små syskon, men för Guds skull, låt ingen ana att jag ännu lefver. Jag har i sanning skäl att vara död för alla som känna mig. Stackars barn! Jag börjar frukta att här ändå döljor sig något annat än den gamla historien. Nå, nå, det är detsavama! Jag lofvar vid min heder — oni jag eger något i behåll af den varan. Men hör på, är mi inte rädd för mig?a För er? Nej, hvarför skulle jag vara rädd för er? . Hm; somliga skulle ej finna det esynnerligt. Hör pu på: Jag hade en syster, en gång i verlden, som var lycklig nog att stoppas ned i jorden innan hon fyllt sex år. Jag förmoday att gudarne skänkte åt henne hela det ringa mått af kärlek, som de ämnat åt mj och min slägt. Hon hette Esther. Nu skal pi vara Esther Batton för i dag och tör så många flera dagar som ni sjelf behagar. (Forts.) orm 1 ENT Ae