Aftonbladet – 4 augusti 1871, sida 2

igenom! Ni kunna, vid Gud, göra en man galen! Låt den bofven — nej — låt den soobben draga för hin i våld; pi mäste väl inse att han iote är värd att borsta edra skor ep gäng. oMen ni kan ej veta,,.o Ej veta huru förhällandet är? Jo, men kanske gör jag ävdå det — och lite bättre än ni sjelf, till och med. Jag har ej förintet varit tillsammancs ned en hop menniskar i mina dar. Har ni ioga vännerna Nej, ingen, Jota mis iester? Inte den der andra — miss Raymond, eller hvad hon heter? Nej.n Men finns det åå i kimlens namn ingen ende som a kan bjelpa — för hvilken ni kan lefva? FEger ni ej så mycket som en kattonge att sörja fö? Jag känner bättre till qvinnor, jag, Dick Barton — som aldrig har brytt mig om någon, och som ingen af dem har brytt sig om — än Prosper me ell sin siortslighet. Och ni är just en sådan flicka som måste ha en gammal, döf mormor eller en blind kanarieiågel, eller en tjugufemöres docka att arbeta sönder dra fipgrar för. Ernest och Fleurette! Sof då minnet af eder så djupt, att det fordrades Dick Barton för att återväcka det hos eder syster, eder sandra mor? Må hvar och en, innan han dömer, erinra sig hvad förtviflan vill säga — icke sorg allena, icke ångest heller, men en vansinvig, hopplös förtviflan, som då den kommer, öiverväldigar äfven den starkaste själ och drager en svart slöja mellan himlen och deras hjertan om hvilka allena det är skrifvet att de skola so Gud. Q, jag eger icke styrka ens att dölv utbrast hon; jag bryr mig om irgenting, ej ens om lifvet! Gör med mig hvad vi vill;