Aftonbladet – 4 augusti 1871, sida 2

Barton drog ett djupt andetag och satte sig upp samt kastade en blick bortåt hvad som i våra dagar blott är en liten damm, men som den tiden var en förtroliande täck, liten sjö, hv2ars spegel låg halft gömd inom lammiga träd och buskar, friska och glänsande af daggen, som ännu lyste likt smaragden på alla blad. Ej en lefvande varelse mera än sparfvarne var attse. Han sträckte på sig, steg upp och skakade sig, alldeles som en hund, då denne vaknat och börjar röra på sig. Just då såg Barton att han och sparfvarne icke voro alideles ensamma. Det existerade icke någon skiljaktighet för män och qvinnor i detta de armas herberge och hans blickar föllo på närgränsande bänk, der en qviona satt och sof. Hvad! tänkte han, är ställningen i London numera så dålig, att sjelfva Haymarket blir öfverfullt af gäster — hu, bort att få mig något till frukost. Se bara! det bir vinsten af min sparsamhet.o Han vände sig om för att gå, då jast i samma stund qvinvan, — som var alltiör väl klädd för den plats bon innehaft, för att man skulle konnat tveka angående hennes yrke, — rörde på sig och vaknade med en djup suck. Hon lade ett ögonblick båda händerna öfver sitt ansigte, fick dergå se Barton och drog sig förläget undan till ett hörn af bänken samt svegte sin schal bätte omkring sig. God morgon, sade han och gatte sig i det motsvarande hörcet. Jag visste verkligen inte attYjag hade en så näta granne i natt, avnars... Vid hvilken tid gick pi till sängs? Jag vill väl hoppas att jag inte har sna. kat; det händer mig ibland, fruktar jag.o Sir, sade hon med en Jjuf röst, som föreföll Barton bekant, skulle ni kunna säga mig... .