Aftonbladet – 3 augusti 1871, sida 2

En nordisk rättsoch kulturfråga. I. Det nordiska enhetssträfvandet har aldrig hört till dessa opraktiska, i molnen sväfvande doktricer, på hviiks vår tid ino: många o:nråden ötve: flödar. Det har tvärtom redan från början framträdt med ett ganska klart och bestämdt formuleradt program, och under de fleråriga förhandlingarne melian såväl idgens vänner som hennes motståndare har åt alla sidor nytt ljus blitvit spridt öfver de förre3 önskving-mål och syften. Att dessa syften och sträfvanden med ett slags naturnödvändighet uppvoxit ur förhandenvarande historiska och nationella förhållanden, i hvilka d2 ega sin förklatingsgrund och sitt faktiska berättigande, är rågot som omöjiigen kan förnekas af den opartiske och sakkunnige betraktaren. Åt vissa tanklösa pladdrareioom pressen må det vara förbehållet att fortfarande, med igvorerande ar de rika frukterna af de senaste årtiondenas samärdsel mellan de nordiska folken, stäm;la bemödandet att åvägabringa en äa inverligare sammanslatning såsom ett orimligt bjernspöke, fostret af en omogen ogh fantastisk mstodentpolitik 0. 8. Vv. Dylika ut-jotelser ega sin betydelse egentligen deri, att de skoningslöst blotta den otroliga ytligheten hos den lilla politiska förnumstighet, som från sin inbillade högre ståndpunkt menar sig böra medlidsamt skaka på hotvadet åt ordandet om nationalitet och fosterland, För hvarje tänkande fosteriangsI vän deremot måste den skandinaviska nationalitetsfrågan i hela dess omfattniog framstå I såsom ett spörsmål af allra högsta betydelse. ! Vid sidan af den i egentlig mening politi