Aftonbladet – 3 augusti 1871, sida 2

blickar och en skärpa i rösten som är nd domlig för retade papegojor och ursinniga fransyskor. Grand Dieu! Att jag tör hela lifvet skall vara bunden vid en narr! ELFTE KAPITLET. Naturligtvis cirkulerade en mängd olika rykten med anledning af Maries försvinnande, både ibland hennes artistkamrater och andra. Aila dessa rykten stödde sig på fakta, som till komplett evidens bevisade huru saken tillgått. En omtyckt konstnär vänder ej för småsaker ryggen till en bana, så lofvande som bernes; ej heller kan en qviona af kött och blod spårlöst försvinna från jorden i en så alls icke supernaturslistisk tid som denna var. En berättelse var att hon begitvit sig öfver till kontinenten med en beryktad slösare och roudg. Säkra sagesmän hade sett henne och honom vid ett table dhöte i Dover, samma dag då hon försvann i London, En annan sade att hon stod i howmliga polisens i Paris sold och att hon efter väl utfördt uppdrag i England hade bhivit återkallad. En tredje var att hon med skam blifvit besegrad som konstnär af den talangfulla miss Smith. Denna version troddes af s:stnämnde uovga dams personliga vänner, men at inga andra och motsades med bestämdhet af den utmärkte pianisten, miss Greens personliga vänner. En fjerde berättelse var att hon alldeles icke heite Marie Lefort, utan var prinsessan Alexandrowaa Suloff. Att hon varit svårt invecklad i en konspiration för att mörda ezaren, dertill lockad af sin trolofvade som var underlöjtnant vid ett ublanregemente i Kankasos; att sedan komplotten blifvit upptäckt och bon erhållit åttabundranittiosja