Aftonbladet – 2 augusti 1871, sida 2

ehurna jag kan göra honoza rättvisa, förmår jag ej på honom öfverflytta den moderskärlek som borde tillhört honom, ren som jag länge sedan har skänkt bort. Och då jag inte kan gifva honom, hvad du redan eger, känner jag mig så mycket mer förbunden att lita honom vederfaras rättvisa. Älskade moder, nu förstår jag! Det är skriivet, att fädernas missgerningar skola straffas på barnen, intill tredje och fjerde led. Detta har alltid synts mig ett hårdt ord, och inte tillkommer det en mor att sjelf göra sig till ett verktyg för Gads rättvisa emot hennes egen son, MSäkerligen tillhör det åtminstone inte mig, syndercka, att låta andra få lida genom mina synder. Hugh hade fallit på knä bredvid henne och fattst hennes ena hand. Men du måste förbli min son; fortfor hon, så länge jag lefver. Yppa inte detta för någon, Vårt namn bör iote fläckas af skandalen och när jag är död, låt då mitt förordnande betraktas som en gammal qvinnas nyck, Du skall då kunna säga, att du gillar mitt handlingssätt, och gör da det, så böra äfven andra tiga. Hvad ni vill, min mor, lofvar jag göra! För min kärlek och min heder, sköt jag redan längesedan ifrån mig Earles Dene; nu låter jag villigt det fara! Men eger jag rätt numera att vara er son? Har ej Felix — Da, endast du. Hvilken skulle i mitt bjerta kunna ersätta dig?o Ni förlåter mig då verkligt? O, bade jag blott vetat -— Och du är nöjd med min förlåtelse och min bjolp så länge jag letver? — med endset dets ?n Mer än nöjd, älskada moder! Jag skall jade till att bli allt hvad du ötrkur afrmiy Avgeltqug —