Aftonbladet – 1 augusti 1871, sida 2

j heller af mig. Endast Gud vet dem; ja var sjok och medvetslös; jag hade såledei ingen kunskap om hura det tillgick. Då ja vaknade upp, voro både min make och mit barn försvunna. Två män, hvilka fumno mi der, upptäckte huru markisen hade omko mit och jag kunde endast gissa mig till, at han hade fört barnet med sig för att få nå got herberge åt detsamma. O, hura j förbannade min styrka, som hade gjort de möjligt för mig att öfverlefva denna natt! Och sedan? Den styrka, som hållit mig vid lif, ba jag mera skäl att välsigna: den satte mi i stånd att erkänna Guds rättvisa, Jag ön skade att få dö; men jag lofvade inom r.j att om jag skulle få lefva, hela mitt lif sknil bli ett bemödande att försona hvad jag syn lat: min olydnad emot min far, trots oci uppror emot honom, som af Gu? var satt ti konung och vanvördnad för Guds bud o agen. Jag hade, såvidt jag förmått, bidr; vit att sprida denna vanvördnad — age ill en nations olycka och fördeg — nade bringat min make och jag trs ilven mitt barn i för? fom jag troad a orsak till mi Fv jänska väl — och satt en fläck på et nttills äradt namn. furo jag blef fräls vet jag knappt sjelf; jag gjorde alls int derför, me, förklarade mig mera än en gån för 2ct vara rojalist och kristen. Först fö des jag till Besargon och derefter till Pari der kastades jag i fängelse och var nära a blifva guillotinerad. Hade Robespierres fi nträffat blott en dag senare, skulle jag ofel vart blifvit förd till döden. Jag kunde inpat än tro att mitt löfte blifvit hördt.o Ochp... ta. CJ ZUanan Ah