Hr Cavallin komplimenterade inbjudaren för det nedlingsförslag denne under öfverläggningen i Andra kammaren framställt, och framställde derter sin mening, som visserligen egentligen ej af-: ;åg denna utan nästa fråga, och började med att; omtala den sällsynta öppenhet, hvarmed konungen trontalet förklarat att fördragen emellan natio-( serna ej numera respekterades, och hvari tal j, såge en öppen hotelse, att om vi ej gjorde det:, eller det, komme fienden och toge vårt land. Han fästade mötets uppmärksamhet på, att små foilk,. som beslutsamt försvarat sig emot öfvermakten , oftast lyckats deri, och att, om de äfven tillfälligtI vis dukat under för öfvermakten, deras besegrare af andra fiender tvingats att återgifva dem deras frihet. Vidare framhöll han, att ehvad välstånd man åtnjöt under andras öfvervälde, gåfves dock ingen riktig trefnad utan politisk frihet. Han trodde ej att norrländingarne voro så egennyttiga, att de ej vill försvara sitt land, så framt de ej finge skat terna efterskänkta; ty detta vore detsamma som om någon, då kyrkan brann, vägrade deltaga i dess släckning, om han ej finge den skuld efterskänkt, bvari han möjligen häftade till henne. Han slutade med att förklara det vara hvarje medborgares pligt att försvara fosterlandet så långt lif och gods räckte. Hr Tjernlund visade korteligen, att här ej vore fråga om någon skänk, då de, som fordra indelningsverkets afskaffande, stödde sig på lagligt bin dande kontrakter. Hr ingeniör Stålhandske förklarade, att försvarsutskottets förslag låge allmänbeten närmast om bjertat. Hon ville blifva qvitt indelningsverket och deremot försvara sig sjelf. Hr J. Nylander från Hässjö visade uti en lång historisk återblick på såväl äldre som nyare tider, att små folk, i besittning af medborgerlig frihet, varit istånd till ett kraftigt försvar emot sina fiender, och ansåg det kongl. förslaget innebära ett försök till kontraktsbrott, samt klandrade regeriogen för det den ej ville gifva den stora massan, politiskt omyndige, ökad kommunal och politisk rösträtt. Han fordrade indelningsverkets upphäfvande och utsträckning af valrätten. jenna fråga besvarades med nej. Andra frågan lydde: Bör vårt försvar byggas på allmän värnepligt med eler utan stamtrupper? Hr Tjernlund ville att det skulle byggas på värfvad stam och allmän värnepligt, samt att de värnepligtige efter fyllda trettio års ålder skulle vara frie från vidare krigstjenst, såvida de ej kunde användas som befäl. Disponenten Waller önskade den gamla indelta stammens behållande, emedan vi visste hvad vi hafva, men ej hvad vi kunde få. Hr Cavallin upprepade sitt förra yttrande om det orätta i att uppställa skatteefterskänkning som ett vilkor för värnepligtens utgörande; ty genom att ständigt bråka dermed kunde man uppskjuta frågans afgörande till dess man slutligen finge kontrahera med fienden i stället för med sin egen regering. Huru svår börda indelningsverket än vore för vissa orter, vore detta dock ej ett tillräckligt skäl för att vägra indelningens fortsatta bärande. Den föreslagna nya stammen finge bonden nog bekosta i lika hög grad som den nuva-: rande, hvilken han ingalunda ensam bekostade, då staten d. v. s. nationen i sin helhet bidrog med mer än hälften af kostnaderna för vårt nu befintliga försvarsväsende. Talaren ville gerna med-. gifva lindringar, men önskade först och främst att i försvarsväsendet snart ordnades. Som folket numera sjel t hade makten i händerna, kunde det genom sina representanter sedermera lätt åstadkomma behöfliga jemkniogar och förändringar. Fil. dr Hintze yttrade, att, om indelningsverket verkligen är så ypperligt, som dess anhängare påstå, bör det utsträckas till alla hemman, äfven frälseoch bergs-, samt till städerna, men om det är så bra, bör det utbytas emot det föreslagna nya systemet. i Er N. Nylander från Bängling i Hässjö undrade hvarifrån de bönder, gom brukade sin jord ensamme med bjelp blott af sina söner, skulle taga soldat, då de senare alla befunno sig ivärnepligtsåldern. Hr Sundberg från Fröst på Alnön ville ej hafva värnepligten utsträckt utan armen förstärkt genom värfoiog, men ansåg dock vårt nuvarande försvar vara väl dyrt såsom kostande närmare tjugu millioner riksdaler. Sedan hr J. Nylander upprepat sin begäran, att den politieka och kommunala rösträttens utvidgning måtte uppställas som vilkor för åtsgandet af förökad värnepligt, yttrade br Törnberg, att de stående härarne i dubbel måtto utgjorde folkens förbannelse, ty utom det att så mycket penningar på dem gagniöst bortkastas, skulle Frankrike ej nu vara så förhärjadt, om ej både kejsar Napoleon och kejsar Wilhelm haft så stora härar att förfoga öfver. Han önskade indelningsverkets upphäfvande. Riksdagsmannen Wikström yttrade såsom genmåle till hr J. Nylander, ett riksdagen ansåge det vara rättast att företaga till afgörande de stora frågorna, ej på en gång utan i ordning efter hvarandra. Sedan försvarsfrågan snart, som han hoppades, blifvit lyckligt löst, skall turen derefter enligt hans öfvertygelse komma till frågan om rösträttsutvidgning. För öfrigt protesterade han emot den beskyllning för egennytta, som man gjort Andra kammarens majoritet. Riksdagsmännen, hvilket parti de än månde tillhöra, handlade efter öfvertygelse, läto ej leda sig och voro fosterländskt sinnade. Frågan besvarades så, att försvaret bör byggas på allmän värnepiigt med stamtrupp. Tredje frågan: Bör stamtruppen underhållas af hela svenska folket i mån af förmåga? besvarades utan någon diskussion jakande. Med anledning af br J. Nylanders ofvan framställda yrkande frågade ordföranden derefter: Onskar mötet utsträckning af politiska och kommunala vösträtten? hvilken fråga äfven jakande besvarades. Härefter upplöstes mötet, sedan det varat två och en half timmes tid. Det af riksdagsmannen J. Rundbäck sammankallade mötet vid Kärra tingsställe egde rum i går mellan kl. 212 och 3 på dagen. Mötet var besökt af en rätt talrik samling, dels allmoge, dels personer från Mölndals fabriksanläggningar. on a ha sana dd DE he