Aftonbladet – 29 juli 1871, sida 3

sjelfanklagelse beträffar, erfor han ingendera. Det låg i hans natur att icke kunna egna sig åt mer än en id6 omsender och för dessa sistnämnda känslor hade han icke rum. Förlåt, svarade han höfligt, men kallt, är ni säker på att ni ej misstar mig för att vara någon annan? Är ni ej mr Mark Warden? : Jo, det är mitt namn; men ni talade om min fru och eom jag inte har någon sådan... Om tonen i hans röst icke var en mördares, så var den ej heller en äkta mans. Och att han likväl var eller hade varit Maries make, derpå tviflade Felix ej ett ögonblick numera. Han hade från Maries egna läppar kört att hon var gift och Angeliques visshet, bekräftad af Bartous yttranden, hade fullkomligt öfvertygat honom. Ni säger er ej vara gift med Marie Lefort? frågade han. Ja, det säger jag. Warden tyckte sig nu ej hafva annat val, sedan ödet visat sig honom så bevåget, än att antaga dess bistånd. Detskulle, menade han, vara en handling af den största dårskap och durghet, i fall han, som gjort sig all möda ospard att bevara hemligheten medan Marie lefde, nu skulle yppa densamma, sedan hon väl var borta. Just i detta ögonblick fick Prosper se Feålix och kom fram till honom. Näväl? frågade han. Men Felix hörde honom icke, utan svarade i stället Warden: Jag förstår verkligen ej hvad ni menar,, sade han. Vill ni påstå att ni aldrig varit gift mod mademoigelle Lefort? Wearden betraktade honom med affektersd likgiltighet, retsamt granskande, hans person, från de dammiga stötlarne till det oordnade håret. (Forts.)