Aftonbladet – 29 juli 1871, sida 3

anmaning var nog för att för några ögonblick återkalla honom till besinning. Icke att han froktade för något eller för någon; men en förtviflad mans inträde i n elegant salong, der nästan alla äro färdiga att gäspa af ledsnad, är som beröringen mellan glödhett jern och isvatten. Men en dylik beröring härdar på samma gång som den afkyler. Så snart cavatinan hunnit sin sista ton, tog Felix tillfället i akt, att, missaktande den gränslinie, hvilken var satt mellan dem som åstadkommo attonens nöje och de som — icke njöto deraf, gå rätt fram till Warden, som han väl erinrade sig sedan den gång, då han blifvit presenterad för honom. Mr Warden, började han med en röst, som var ganska hörbar för miss Raymond, om icke för flera, ursäkta mig att jag stör er, men jag medför en ganska allvarsam underrättelse, ifall den ej redan är er bekant. Er fra befioner sig inte i sitt hem och jag befarar — man fruktar att någon olycka kan ha händt henre. Vet ni hvar hon är? I annat fall.. 5 Ändtligen kom således det budskap, hvarefter Warden aliteedan förmiddagen hade längtat, ehuru hån på samma gång äfven fruktat att få höra det. Så många timmar hade nu förgått sedan han mottog Maries bref, att han hunnit lugna sig och hoppas att underrättelsen skulle dröja ännu mycket längre. Men nu, då den så häftigt kom, kände denne sjelfviske man verkligen sitt hjerta gripas af en känsia, snarbeslägtad med ondt samvete. Heladagen hade han likväl så träget öfvat sig med att obesväradt höra dödspobten, att ingen sinnesrörelse var skönjbar i hans ansigte, och då ban såg hvem som var öfverbringaren, var hans beslut i och med detsamma taget. Hvad sorg eller verklig