börs var som vanligt, dertill alltför illa försedd, men efter tjugu minuter var han tillbaka. Mrs Lestero, började han flämtande af den hastiga vandringen, iag hyser den djupasto oro för er kusin. Och dertill fruktar jag att jag sjelf har mycket att förebrå mig, Ni skall måhända inte finna något särdeles betydelsefallt uti att hon gått ut, men ej kommit tillbaka. Ni känner deck hennes ordningssinne, bennes stora puvktlighet.. Min Gud! Ni froktar att en olycka händt Marie? Jag träffade heane decna förmiddag, som jag redan sagt och hörde då af hepne en sak — känner ni hennes hemlighet, Argeliqu:? Angelique kände den icks alls, men äfven i eo stund af oro, såsom denna, var hou nog mycket sig sjelf lik, för att icke tilläta en hemlighet undgå bennes nyfikenhet, Hon svarade derföre: Jag vet allt hvad com rör Marie — ja, alit. Vi äro som systrar och hafva odeladt förtroende för hvsrandra. Vet ni då hvad jag nu menar?, Jeg gissar hvarpå ni syftar och pi ken tala fritt till mig om bvad det än må vara. Här är i alla fall into tid för hemligheters, fortfor Felix. Hryad heter hennes man! Hvar fians han? Hennes man!, upprepade Angelique med okonstlad häpnad. Har bon sagt er, ati hon är gift?o sHora! Ni viesto det då ej?. Mon Dieu! Åh, det är omöjligt!s Då hon sjeil har sagt mig det? pJa, då är det sanning, Och likväl — at! jag inte har vetat dett För att göra Angeliqte rättvisa, måste v säga att hon verkligt led vid tanken på, av ett så vigtigt förtrosnde hade varit hennc