Aftonbladet – 28 juli 1871, sida 3

Detta var hans sätt att yttra att han hoppades intet ondt hade händt henne. Felix hade sina skäl för en ännu större fruktan. Uppdraget var pinsamt för honom, men hans oro för Marie var alltför stor, stt han nu kunde tänka på sig sjelf. Han skyndade således ned och begaf sig närmaste väg till Marie, j ÅTTONDE KAPITLET. Felix hann det välbekanta huset vid Berners Street med all den skyndssmhet som den första droska han påträffade kuvde förhjelpa honom till. Hästen var icke alldeles utkörd och löfte om dubbel betalning gjorde att kusken, med tillbjolp af piskan, ökade ferten öfver det vanliga tempot. Men för Felix bade likväl iärden synts så långsam, som om vagnen dragits af en snigel, och inånoga gånger var han färdig att hoppa ur, för att till fots skyndsammare nå målet. Till slut var han, som sagdt är, framiue och knackads högljadt på porten, som han samma förmiddag hade lemnst isett själstillstånd, hvilket då synts honom vara höjden af grämelse och sorg, men som han nun, ifall han derigenom lyckats frigörs sig från sin ångest, gerna skulle tillbytt sig emot denna. Med en duvkel aning om inträffsde clyckor, frågade han Maries värdinna, som öppnade porten för honom och som kände honom väl, om miss Lefort var hemma, Under färden hade hans oro stegrats tillen oer. hörd grad och tycktes redan hafva burit frukt, då han kastades i ett tillstånd af ny ångest, vid underrättelsen om att Marie på eftermiddagen lemnat sitt hem och sedan icke synts till. (Foris.)