Aftonbladet – 28 juli 1871, sida 3

de förökade kostnader, som en ny armeorganisation alltid medför, utgöras? Då tiden nu var långt framskriden — klockan var omkring half 4 e. m. — lemnades denna fråga obesvarad. På inbjadning af folkombudet från Gerts kärad af Kristianstads län hr Sven Nilsson i Efveröd hade af hans kommiittenter från nyssnämnda samt Ålbo härad omkring 250 pergoner infunnit sig för behandling af frågan om försvarsverkets ordnande. Mötet öppnades af Sven Nilsscå med en helsning till de närvarande och en uppmaning att välja ordförande för dagen, hvartill på hans förslag med aeklamation utsågs kontraktsprosten Liedholm i Efveröd. Till mötets sekreterare utsågs skolläraren Håkansson i ingsjö. Riksdagsmannen Sven Nilsson i Efreröd lemnade en kortfattad redogörelse för frågans ställning, omnämnde hurn den först väcktes vid 1868 års riksdag, då den öfverlemiiades åt con komitå, samt att vid innevarande års riksdag från K. Mit aflemnats ett förslag som ännu vore oafgjordt ; att försvarsutskottet kommit till det resultat, att indeloingsverkei efter 13 år skulle upphöra, med skyldighet för den indelningspligtige, hvärs lejde karl under tiden afginge, att årligen betala 100 rår till ktonän, Kyrkovärden Göran Nilsson i Lyngby ansåg den föreslagna afgångstiden för lång. Riksdagsmannen Anders Persson i Wä trodde att stora kostnader skola blifva en nödvändig följd af förändringen i vårt försvarsväsen, men ansåg att man ej finge se derpå blott itålet vanns: att vi kunna bibehålla vår sjelfständigbet, och ville ej att man skulle pruta på öfvergångstiden, huru önskligt det än vore om den kunde förkortas. Önskade antagande sf Andra kammarens förslag. Nils Andersson i Degeberga änsåg att man icke kunde gå in på införande af värnepligten föfr ää indelningsverket vore borttaget. Ula Jöneson i Åsum var af den åsigt att tiden för indelningsverkets bortgång ej är för lång, men att deremot de föreslagna öfningarne för Yarneplistige borde förkortas, hvilket han ansåg bäst unka Åstadkominag genom införande af ordentliga och omfattande vapetofninger i folkekolorna, astagande talaren detta såsom ett önskemål. John Persson i Gräsma tyckte att indelningsverket kunde upplösas åtminstone på 10 års tid och åbercpade Aman exempel i detta fall, hvarjemte talaren gjorde de närvarande uppmärksamma på den nya börda värnepligteå köttmer att pålägga oss. Göran Persson i Lönhult förvånades öfver att ett omuirganisationsförslag af vårt försvarsväsen icke långt för detta blifvit fremlagdt; ty vi hafva en lång följd af år stått nära nog värniösa med dålig materiel och flotta. För egen del ansåg tal. att, från rent materiel synpunkt taget, vi lika gerna kunde afväpna, men såg likväl en förhoppning 1 fösterländskärleken och minnet af de bragder Sverige fordom, t. ex. under Engelbrekts tid; utfört med klen utrustning, och att, i följd af den makt som ligger i kärleken till fosterlandet, vi med värnopligten kunna försvara oss, dock ville talaren förorda denna värnepligts införande endast med det uttryckiigå förbebåll att indelningsverket bortgår, samt att i kostnaderna för försvaret hvar och en bör deltaga. Utskottets förslag ansåg tal. böra vidhållas. Anders Persson i Wä skulle väl, såsom varande sjelf rusthållare, vilja blifva qvitt rustningsskyldigheten för ingenting, om sådant vore möjligt, men då detta ej kan tänkas, få vi ej sky uppoffringar för att komma till något bättre, ett resultat, hvilket tal. änsåg nog skulle vinnas, blott vi ej spänna bågen alltför högt. Carl Bengtsson i Huaröd ville, att man skulle lätta på bördan i stället för att öka den samt till den ändan, sedan nödiga och möjliga minskningar kostnaderna skett, åen återstående tungan fördelas icke ensamt på jordbruket, utan äfven på kapitalet och industrien. fiksdagsiannen Sven Nilsson i Österslöf uttryckte den mening, att mån ej borde borttaga det försvar vi redan ega förr än vi fått ett annat färdigt, emedan vi då skulle stå helt och hållet värnlösa. Den indelte soldaten kan ej lagiigen afskedas så länge han är tjenstduglig, hvarför någon kortare öfvergångstid än 15 år icke är antaglig. Danmarks exempel, som en föregående tal. åberopat, vore icke jemföriigt, ty Vårt grannrike expedierade sitt indelningsverk under helt andra förhållanden än våra nuvarande, då krig äfven var en alldeles olika sak mot nu. Talaren hoppades dessutom att under öfvergångstiden både skatten och andra förhållanden kunna komma att ändras. Göran Persson i Lönhult trodde ej att ett dugligt landtförsvar kan bildas på kortare tid än 15 år och att vi intilldess sådant skett böra behålla hvad vi hafva i försvarsväg, samt önskade att alla ville förena sig i försvarsutskottets förslag. Sven Nilsson i Efveröd ville icke att vi skola göra oss försvarslösa, utan ansåg att om regeringen och representationen gemensamt ställde det så, att enighet bland folket finnes, kunna vi ganska väl försvara os3 med beväringen. Den föreslagna öfningstiden för beväringssoldaten, 108 dagar, blifver visserligen lång, men den är dock nödvändig för att en dag kunna säga: nu äro vi öfvade, nu behöfva vi icke indelningsverketo. Förberedende vapendfningar i skolorna, fortsatta till ynglingen uppnått beväringsåren, äro nödvändiga och skola i en framtid förkorta den värnepligtiges exercistid, men på sådant har man ännu ej börjat. Om det vid stundande urtima riksdag väntade medlingsförslag ville talaren höra de närvarandes mening. Per Bengtsson i Skorphult yttrade att om regeringen motverkade utskottets förslag fruktade talaren att förtroendet mellan -konung och folk skulle lida eå svår afbräck. Landstingsmannen Lawe Olsson i Skepparslöf trodde att utskottet har insett hvad som borde vara och instämde i dess förslag med undantag af den långa öfningstiden, den han, i likhet med några föregående talare, ansåg kunna ioskränkas genom införande at vapenöfniogar i folkskolorna. Skolläraren Kjellander i Skettilljunga påstod, att det egentliga försvaret för närvarande ligger på jordbruket och de legda trupperna, hvilka 82nare endast bafva en obetydlig ersättning för risken af lif och blods: De rika, om de ej tillika innehafva jordbruk, äro fria. För attjemna detta missförhållande ville talaren att representanterna skulle påyrka att äfven under öfvergångstiden de rika måtte deltaga i tungan, hvarifrån de hittills varit och äfven under denna tid, med undantag 2 den personliga värneskyldigheten, blifva beriade. Göran Nilsson Lyngby hade endast önskningssaken är, att ni, impressarier, här uppe i norden inte förstå er på ert yrke! Papageno i Venedig — se, det är en karl, det! Han har