Snobb! utbrast Barton med vrede och förakt och klef med långa steg ut ur rummet. Himlen vare lof, att jag snart blef honom qvitilo tänkte Warden och återtog med blott föga mindre uppmärksamhet är vanligt, sina studier tills tiden var inne för honom att kläda sig tillen aftonbjudning, der ban visste sig komma att träffa sitt hjertas dam. Ej endast såg Warden, då han inträdde i de rikt upplysta salongerna, miss Raymond med hennes leende öiver munnen, med de milda, blå ögonen och do ljusa lockarna, hvilka drogo honom som ett nät till henne, måhända mindre för hennes egen skull än för det guld hvaraf nätet var spunnet. Han såg äfven miss Clsre, för hvilken sällskapslifvet för hvar dag blef ett allt mera nödvändigt, stimulerande medel. Warden visade vid detta tillfälle mycken takt, då ban ej genast uppsökte miss Raymond utan i stället egnade miss Clare sin uppmärksamhet. Att I en societet observera de gamla framför de unga damerna är ofta ett bevis på godt omdöme, oftare likväl en beräkning, som äfven medför sin belöning. Det är en god väg att vinpa dottern, då msn är förbindlig emot nodren, och ehöru detta förhållande icke här vid lag existerade, var likväl miss Raymond så fri från sjelfviskhet, så tacksam för il välvilja som visades hennes gamla vän, att Warden troligtvis gjorde större framsteg hennes bevågenhet derigenom, än om han nela aftonen hade egnat henne sin uppvaktning. Hade Alice Rsymond egt litet mera jelfviskhet, under formen af liflighet och beragsjuka, skulle hon varit en hjeltinna, för vilken icke blott Mark Warden utan äfven åre läsare torde fattat kärlek. Som hon nu ar, kunna vi ärligt säga, att hon var för Gå till romonbjeltiova, (Forts.)