sedan dessa herrar märka, att Thiers verkligen menar uppriktigt och ärligt med republiken och icke är den man, som vill gå deras ärenden. De börja derför att göra lifvet surt för honom. Sedan man i åtskilliga tidnioger icke sparat på knappnålsstygn åt honom och hans omgifning, utbrister nu grefve dHaussonville, akademikern och författaren till bistorien om Lothringens förvärfvande af Frankrike, i en Gurcy den 19 depnes daterad skrifvelse i ett vredesskrän, i hvilket ban utan vidare omständigheter beskyller Thiers för otrohet mot sina fordna parivänner och förebrär honom att han, genom det han hittills gjort, föga motsvarat landets förhoppningar. Det är en verklig anklagelseakt, som denn orleanist låter löpa af stapela mot sin gamle vän och själsfrände, och bitterheten i dess innehåll mildras endast föga genom den akademiska och på samma gång förbindliga form, i hvilken han inkläder sina anmärkningar, sarkasmer och framställningar. Det hufvudsakliga felet är i hans ögon Thiers benägenhet att stå på god fot med republikanerne, och han låter tydligt nog förstå, att om de sista valen af den 23 Juii i provinserna utföllo i någon mån till fördel för republikanerne, så var detta möjligt endast derigenom, att Thiers fordne motsiändare, republikanerne, ji tysthet gynnades af regeringen. Grefve Haussonville uppfordrar verkställande maktens chef att omifva sig med ministrar, som äro ett verkutryck at hans politiska ståndpunkt, emancipera sig från de moderata anerne af Favres, Simons och Le7g och välja sina ministrar inom sitt a partis leder, inom 2 aservativt orleanistiska majoritet. ord, orleanisterne kunna icke dölja ret öfver att republiken tyckes vara ä väg att vinna fotfäste. Republikanerne sjelfve — do radikale icke undantagne — tyckas äfven ivse detta, och inom politiska kretsar cirkulera yttranden, isynnerlet af Laurier, Gambettas fordna salter ego, hvilka Soir för i går till en del återgaf, och som knappast lemna något tvifvelsmål öfrigt derom, att exdiktatorns afgjorde anhängare anse republiken just genom Thiers vara skyddad och icke hotad. Lanrier förklarar helt öppet, att hans parti måste afgjordt understödja Thierg, stärka hans ställnisg och bespara honom. hvarje förlägenbet. Hvad Gambetta angår, trodde han sig kuoana uttala den förhoppning, att denne skulle uppfatta saken på samma sätt. Gimbettas ställning var, om han blott hade tåtemod, i hög grad lysände, ty då var Thiers för honom blott en onkel, som han skulle äriva. Han var säker om arfvet, behöfde derför icke gå händelserna i förväg och skulle derför icke lägga det minsta hinder i vägen för regeringen. Om gretve äHaussoaville på visst sätt tillräknar Thiers såeom ett brott, att han icke easidigt vidhållit sin fordna partiståndpunkt, räknar honom Lanrier tvärtom till stor ära, att han icke förbiifvit en ensidig partiman. Statechefen,, säger dea radikale deputeraden, var en ursinnig vrotektionist. Han är det till och med äpnu, men ban syssolsätter sig i detta ögonblick mindre med att göra sina personliga åsigter gällande än med att ställa landet tillfreds. I taloch finansfrågor skall han förstå att gå nationalförsamlingens budgetkommission till mötes. Grundfelet i Ponyer Qaertiers finansoch beskattniagsplan låg deruti, ttt den var oppgjord endast med afseende på de nordliga departementen. Hr Thiers daremot — detta har han sjeli uttelat — förstör nödvändigheten af att uteslutande läta leda gig af det allmänna intresset. Denna Lauriers uppfattning jemte fasionen af de bida moderatrepublikanska fraktionerna Rampont och Feray, hvilka kan anses såsom en fait accompli, bevisar, att Thiers definitivt förlagt tyngdpunkten för sin makt från högra till veostra csatern, att de, hvilka ansett honom för grefvens af Paris Monk, i hög grad bedragit sig, och att utsigterna till att smäningom få so bonom framträda som ett slags första kousul på lifstiden dag för dag växa. Redan pu anser sig den moderata venstern böra förorda en förlängning på två år af hans fullmakt såsom verkställande maktens chef. Ett af fraktionen särskildt valdt utskott skall afgifva utlåtande Sfver denna fråga, och sedan skall inom kort ett förslsg framlöggas, som officielt bekräftar donna hans konsulariska ställning.o Paristidningen Pairie berättar, att nästa år skola företagas åtskilliga förbättringar i den franska militärundarvisniogen, i hvilken man särskildt kommer att lägga vigt på de moderaa språken, hvilka skola spela en hufvudroll i det nya programmet. Underofåcerarne skola såsom förut kunna avancera Vill officerare, men likväl med det vilkor, att de underkasta sig examen, i hvilken äfven de skola visa, att de äro bhemmastadda i lefvande språk. Då allmän värnepligt kommer utt införas i Frankrike, är det rätt och biligt, att en hvar ken stiga till de högsta olatser i armen; men på samma gång man häflar jemnolikhetsprincipon, väljer man den biligaste utgångspuakten, nemligen kunskap. Enligt Moniteur de la Meurthe et des Vosges har lycest (latinsskolan)i Nancy efter redsslatet i Frankfurt halt ett utomordent-: igt tillopp at elever från lyceerna i ElsassLothringen, hvilka nu i Nancy vilja afsluta in förberedelse för universitetet. Från 117 lever i sjelfva Naucy och 217 från anIra orter, som skolan räknade vid krigets örjan, har antalet nu stigit till 650 elever, f hvilka 319 från andra orter än Nancys medealbara omgifning. Detta anföres som