Hvad djefvulen, säger du? Hvad hör jag? — den ofeibare Mark Warden svär ! Men, min käre vän — Bah! hvad är femtio guiner för dig? Dessutom torde du bli glad nog, då dn får höra med hvem jag har sällskapat på. de elyseiska fälten. Jaha, jag kan försäkra dig att jag träffat på det bästa sällskap der jag kommer ifrån — iogen mer och ingen mindre än en f. d. pariamentsledamot. Hvad! Hugh Lester? Da kan inte mena — Jo, jag har vanligen den turen att stups på folk i otid. Men jag undrar visst inte på, att du stirrar på mig. Jag har sjelt erfarit för mycket besynnerligt i veriden, för att något kan väcka mina undran och är redan kommen till det tillstånd af ataraxzia som bevisar att rådet till Nuwmicius var orätt. Jag medger emellertid att mången i vår tid skulle häpna vid att finna Lester vara kammarkamrat med en Dick Barton! Det är förunderligt i alla fall, burn motgången bringar menniskana goda sidor i dagen. Han är ingen dålig kamrat, endast komplett oerfaren och känner verlden ungefär lika väl gom sin Horatioas.n Och är det från honom — vill du säga, att han bad dig hos mig anhålla om hjelp?, Han? Nej; sade jag inte nyss att han är en gentleman och således en åsna i alla af: seenden, utom i hudens tjockiek. Nå — hvad är det således du vill att jag skall göra?, Hvad har en man att göra, då hans vän kommit i nöd och behöfverjett par störresedlar?. Jag är rätt ledsen öfver att höra sådant om Lester.n Och da femtio guinåerna?s Du telar om femtio gainger, som om de vore jembgoda med femtio öre