Aftonbladet – 26 juli 1871, sida 3

let lydt våra egra bjertan, skulle vi äfven m kuonat vara för hvarandra hvad vi en gånj hade öpskat biilva — ty en gåog vetjsg ar detta var din önskan och jsg är säker på att hade du fonnit lämpligt att lite tå mig skulle jag ej svikit ditt förtrocnde. Ånnu er eak vill jag bedja dig om — förstår du rg icke, så mycket bättre! — gå uppåt der bana du bar framför dig, såsom det hötves en man: tänk dig icke ned till medel, ovärdiga n man, och flax fr all: ovärdiga dig Ett starkt och redligt bjerta är vardt al verlåens höghet. Jeg skulle gerna vilja tsla mere med dig, men hvertill skulle det gagpa, seden jag ru. mera är ellsintet iör dig. Forväl, min vän — ty en vän vet jag ett du iramgent vilie förbiitva om öv så kunde. Du har ailtid varit vänlig emot mig, ja, vida mera än hvad jeg förtjenat, Jag her aldrig af dig hört ett härdt ord cch jag lägger det inte dig till last att slotet har blifvit rådant det är. Du hade altig tilliälle att, lira älska mig och kanske var detta bä:t. Ånnu en gång: Farväl! tänk nögon gåvg på fin döda, första kärlek, gom hade velat vara ellt för dig om hon blott kunrat och som altid skall bedja för ditt väl, För sista gången, farväl. — Gud välsigne dig eltid och ledsaga oss att en gång åter m:tas hos Honom. Marie Warden läste, och läste åter om detta bref, alldeles som det var att vänta af en man sidan som han, Mark Warden saknade den fantasi som fordrades för satt tolka den djupa patos, hvilken dolde sig under ytan at de tvoogaa, liflösa orden, eller som kunde äterkalla för honom de känslor som för fem år Bajan förmått ynglingen till sitt förhastade giftermål.