r)i dessa förlikvingsförslag, då han till befolktt ningen i Paris utfärdade följande proklamag Ition: 1) Äiskade medborgare! Jag skyndar att underrätta er, att vi i samråd med de ll depnterade för departementet Seine och de 0-laf Paris valda mairerne utverkat af regeringen och nationalförsamlingen: 1) Fullständigt er erkännande af edra municipala frioch rättigheter. 2) Rättighet att välja alla natiooalgardets officerare, öfverbefälhafvaren inbegripen.n Dessa eftergifter, hvilka hvarken bekräftades eller förnekades, öfverstego de liberala partiernas berättigade anspråk. De upptt skrämde många ordningsvänner; revolationären betraktade dem blott såsom en uppmunrv) Wan till fördubblad djerfhet. Den ifver, it hvarmed de officiella och officiösa mynb digheterna i Paris väckt så föga antagliga a I förlikningsförslag, och de maktegandes i VerE sailles resignation att antaga eller åtminstone . I diskutera dem kunna nu mycket lätt förklaulras. Krig mellan invånare i samma stad , Jär någonting så ohyggligt, att de män, som fli sina åsigter mindre närmade sig till dem, lsom måste bekämpas,än de radikala mairerne loch den yttersta vensterns deputerade, kunna vara ursäktade att ha försökt allt för att förekomma det. Den enda möjliga förlikning skulle ha varit att taga centrslkomiten på orden och med behöfliga förbehåll tillåta valea, hvilkas utgång den förbundit sig att respektera, hura0 den än blefve. Det kunde dock ej komma i fråga för den legliga regeringen att ikläda sig en dylik förbindelse; hon kunde ej förpligta sig att erkänna ett olagligt valdt municipalräd ; hoc skulle dessutom derigenom blott ha gifvit den aktningsvärda befolkningen i Paris en praktisk utväg att lägga sina tänkesätt i dagen. Detta förliknpingsförslag lvar den sista nödhjelpen för mairerne och de I deputerade dagen valen, då de förlorat Jallt hopp att få dessa uppskjutna. CentralIkomitea kunde icke skrida till val förr, än motståndet kufvats eller gifvit vika. Striden hotade; fredsmäklarne ville ej ikläda sig ansvaret derför; de samtyckte till en ny kapitulation af Paris, zomlige stillatigande genom att afhålla sig från all handling, de öfriga utt: yckligen gezom att underteckaa eu paktum, genom hvilket de godkände följande dagens val utan annat törbebäll än de lagliga municipaliteternas återineättande i de mairier, hvarifrån de blifvit bortjagade. Till och med detta förbehåll var eu lockbete; iman gjorde intet försök att förvissa sig om, att det skulle sättas i verket. Usurpationen var follbordad gecom deras samtycke, som hade varit ättens sista : representanter. Amiral Ssissct drog sig tyst : tillbaka; de trogne nations!gardisterne hem-) förlotvades; befolknicgen tr på en upp-i. riktig, lagligen ingången fred. Illnusiocen bade l: kort varaktgbet, till och med hos massorna; , de verkligt upplysta hade aldrig deiat dem; , vid första uuderrättelsen om denna teklagli liga uppgörelse insågo de, att allt var förlo radi. Otverenskominelsens undertecknare bi att församlivgen skulle godk farande; bon i sidan uttala pågot uttryckligt klanger. Hon gjo:de rätt. De hade pjort intrång i hennez suveränitet, och da kuode icke en gång rättfärdiga sig med någon tjenst, som gjorts.heanes sak. Valen kunde ej bli goda, så snart ej alla goda medborgare enigt deltogo i den. Anbefallda af en usurperad makt, godkända af en laglig myndighet, som öfverskred sin befogenhet, kunde da icke annat än ogillas af alla dem, som bekymra sig om lag och rätt. De, som trodde sig kanna lemna den strävga lagligheten å sido för att undvika större olyckor eller som läto bedraga sig af skenet af en laglig havdliog, nödgades rösta på måfå. Det fattades tid att uppsätta och offantliggöra vallistor, om hvilka alla ordningens vänner kunde förena sig. Man kande, hvilket förloppet också bekräftade, på sin höjd hoppas få några få temligen goda val, hvilka på grund af sitt ringa antal skulle ha lika många afsägelser till följd. De afinsurrektionen valde måste således få fritt fält, och samtycket till valet såg ut att förläna dem ett slags rättighet. Får man väl då klandra dem, som togo om hand Pariss intressen, derföre ett de skyggade tilibaka för det inbördes kriget och, beqvämade sig till en nödvändig kapitulation, sökte mildra bitterheten för den ädia befolk-i niog, hvars ansträngniogar de hade uppmuntrat. De kunde, de kanske borde för hennes skull underkasta sig valen; men det tillkom icke dem att auktorisera dessa, de kuana isynnerhet icke ursäktas, tör dot de anbefallt dem genom att sätta siva namnunderskrifter efter centralkomitens. De borde åt hvar och ensl. samvete ha öfverlåtit, hvilket beslat de skulle fatta, antingen att af samvetegrsnn aktning för lagen afbålla sig från att rösta eller att rösta för att eå mycket som möjligt förmildra det tyranri, för hvilket dessa irreguliera val skulle utsätta Paris. De borde icke heller ha lemnat valmännen tveksamma om den olagliga karakteren hos det municipalråd, som skulle väljas. De, som afböllo sig från valet, uppfattade sålunda sin pligt, de öfrige voro klandervärda, men man måste tillägga, att de ej voro det i samma grad. Man kan misstänka deras afsigter,som hade säte och stämma kommnnen eller som nnder dess styrelse leliogo i uppenbart upproriska handiiagar; men stränghet vore orättvis mot dem, som förut gifvit och fortfarande gitva betryggande anderpanter för sin kärlek till ordningen. Det ir isynnerhet vid en kris sådan som denna lj jannt hvad en otmärkt tänkare yttrade, nemigon st s-änguetga icke ligger i ait göraej: in pligt på eo tid af medborgerliga pröfninjar, utan i att känna den. Paris behöfver, ned ett o:d sagdt, icke blygas öfver den roll om de, hvilka det valt för att administrera ler representera det, spelat ända till dessa eklagiiga val, och nationaiförsamlingan var lok, då hon desavonsrade dem, utan att fälla örkastelsedom öfver dem. Redan den 13 Mars, å malrernes sista sammankomst i iarikesmoto, yrkade en af dam formligen, att s entralkomiten skulle upplösas och dess medmmar arractorsae radan gamMmMa aftan Fal Mit ROT AMÖ nr. MM fr ju öm c Fk FR mm kt tt Fn