Huru kunde kommunen Paris bli en möjlighet? IV. Det motstånd, som organiseras arrondisse mentsvis, är ej tillräckligt; det behöfves el central ledning, hvilken man icke kau vänt. af någon annan än regeringen sjelf. Efter d: 18 M-srs representeras regeringen icke vidar i Paris. Hon har fullgjort sin pligt, då ho hel och hållen flyttat till Versailles: Frenk rikes räddning måste ha företrädet framfö Pariss räddning. Mindre ursäktlig är mai rens i Paris och öfverbefälhatvarens för natio nalgardet afresa. Deras plats kunde ick vara anvorstädes än i den stad, som var an. förtrodd i deras vård. Afupproret förjagad från sit officiella residens, hade de kunva fiona en tillfällig tillflykt på någon af d trakter, som undgått upproret. Om de an sägo sig för litet populäre för att göra någo gagn, borde de genast ha begärt sitt afsked Endast general Aurelle de Paladines lemnad platsen åt en efterträdare den 20 Mars. In gen kunde vara mer välkomenen till befälet än amiral Saiset. Titela amiral var en al de mest populära i den modiga marin, son skalle ha räddat Paris, om det kunnat räddas; han var den sjunde iordningen på listar ötver valet af de 43 deputerade för döparte mentet Seine. Tyvärr inträffade installeringen af hans generalstab i Hötel de Ville sent samt var och förblef ofuliständig, och hans befäl i tre dagar utöfvades ständigt under en oundviklig villervalla. För öfrigt kräfver nationalgardet till följd af sin blan ade Samman. aiog en gslvil lednjog lika mycket som er Hå mairen i Paris icko återen militärisk. talen 6å ÅN vände till sin post och 1C. fått någon efterträdare, funno sis arrondissements-munic. paliteterna af nödtvång be:lädda med hela den civila makten, hvilken stadfästes åt dem genom en snarare officiös än offciel delecation af regeringen i Versailies. Det var en i alla afseenden beklaglig ställniog. Den var oförenlig med enbet i styrelsen; den gaf öfvertaget åt inflytelser, som hvarken representerade regeringens eller nationsalförsamlingens anda, Municipalitetern: hade desorganiserats före belägrivgen likasom sjelfva nationalgardet. Bland de mairer och deras bisittare, som voro de ifrigaste ordniogsvännerna, hade flere tagit afsked. Efter den 18 Mars drogo sig ännu flere tillbaka af aktning för lagligheteov. En radikal anda hersskade således hos återstoden af municipaliteerna. Denna anda var äfven rådande hos en del a? den parisiska deputationen, hvilken ligtskyld:gast gjorde gemensam sak med dem. Järaf de olyckliga föriknincgsförslag, som i in veckas tid framställdes hos regeringen och örsamliogen, De sårade i hela Frankrike ch sjefva Paris alla dem, som hade en tark rättskänsla, De afgjorde utan krus rågor, som ej voro mogna och icke utan ara kunde brädstörtadt lösas. De tillfredställde endast de erkända anspråken hos evolutionärerne, hvilkas verkliga diktan och raktan de ej kunde uppfylla, lika litet som le kunde afväpna hotet. De voro endast goade att försona dem, som låtit lura sig af e löften om sjelfstyreise, med hvilka cenralkomit6en hade beslöjat sin usurpation. Ursäkten för meirerne och de deputeradel gger i törhåliandena, hviika voro til! den rad digra på faror, att regeringen sjelf tyck28 förledas till förlikningeförsök och försampgen, ehuru ogerna, icke vägrade att disRh dessa. Amiral Saisset drog icke i stänkande att med sin och regeringens auk: Sitt sve åt dö största irng