Aftonbladet – 25 juli 1871, sida 2

gifvelsen af något, hvilket icke blott kar drömmas om, men äfven verkställas, alltid skall skänka en man med stark vilja, ringa inbillniogskraft och föga samvetsskrapler Det var först n tanke för Warden att hylla och roa sig med uuder det han satt vid frukostbordet och uppgjorde sina beräkningar öfver dagens tidsjördrif. Hvad var det egentligen för förskräckande i denna föreetällniog? Den innebar intet annat, än att Marie, som förr eller senare ju måste dö, skulle ligga tyst och utan medvetande nere i jorden, befriad från allt ondt, alla sorger och bekymmer. Han uppräknade i sitt mione med ett visst gilianda bifall den tröstlösa hopsummeriog af alla menskliga förhållanden, hvsrom han läst i Oadipus Coloneus: Visserligen är för en man lyckligast att icke vara född; men är han född, är för honom den nästa, största lyckan, att dö så soart som möjligt. Warden bade nu inkommit på det farliga gebit af spekulationens område, der följderna visa sig blovt förvirrade och oväsentliga, skjutn2 I skuggan af sjolfviskhetons blopånde begär. Han såg numöra i Marie blott en ond aude, som han i en stund af dårskap hade framkallat, och den han på något vis och genom hvilket medel som helst måste göra sig qvitt. Den moraliska utvägen hade han förgäfves anlitat; ru fanns således intet annat val, än att pröfva ett fysiskt medel. Det blir alltid svårt, om icke omöjligt att bestämma gränsen mellan önskan och beslut — punkten, der den ena slutar och det andra vidtager, Ooh likväl måste det vara ett ögonblick, då mördaren i sitt Kjerta blir så pass sjelf medveten 2r sti önskan stt ban uppgör planer ar dess utförande. Vore det icke så, skulle man icke fatta möjligheten af att ett mord så kunde få makt ötver en mentiskas själ,