Aftonbladet – 25 juli 1871, sida 2

röst. O, jag vet nu allt!s ptropade han med fröjd; jag vet att du älskar mig! Hv d me bryr jag mig om?. Dessa tvenre själar h Heen fönpit kysrandra, ig ar hado sivu. 4 neuneg bufvRd mpt En lång stund hvusa. F oktta, om hans bröst — det stöd, som meu a. också ej af lag, tillkom henne. Men huru mäktig kärleken än må vara, så upphör dock aldrig bos en verkligt ren natur, pligten att göra sig hörd. Moaxiie slet sig med all sin styrka ur hans armar. För min skull — för Guds skull ber jag gig gå! Må Han förlåta wig — må Han beskydda dig. Felix, du måste lemna mig. Nu känner du mitt bjarta! Skall jag lemna dig, älskade? Ja — men för att återkomma.s Nej; för ati aldrig komma åter! Lofvad vare Gud för dia kärlek! — det ligger iogen synd uti att så vara älskad; och du skall inte heller försämras genom min. Ty jag älskar dig, Felix, ehuru inte på det sätt som da önskar. Gå med heder den bana som är dig förelagd — för min skull, om du så vill. Dio kärlek har gjort mig mycket lycklig och en dag skall komma, då vi åter skola vara vänner. Tilldess — farväl! Jag vill alltid bedja för dig och glöm ej heller du att bedja till den Eade, hvarifrån hjelp kan komma.v Marie, du har en hemlighet, som du fruktar för att meddela mig. Tror du mig så föga, att du kan tänka att jag ej skulle lita på dig — att jag skulle vilja utforska ett förbållande, som det gäfve dig smärta att meddela — såvida jag inte kan beria dig från denna smärta? Låt det som varit vara förbi, — för dig, såväl som för mig. Hvad är det förflutna för oss numera?s Men om jag måste tänka. .. började Marie, som blott med svårighet förmådde yttra sig,