Aftonbladet – 24 juli 1871, sida 2

MM MH MY rr Är re sen gifva mig hopp, eller ock rent ut säga nig att jag äfven nu förlitat mig på ingen ling annat än en dröm. Jag kan ej säga dig någontiog mera äv — g LD Du kan då ej älska mig? Ej rädda mig? Nej — jeg kan det ej.v Merieo, inföll han ried passionerad bhäfighet, så skulle du inte svara mig, om jag sore dig likgiltig. Att jag har varit förblinlad i mycket, det vete Gud, men en kärlek, sådan jeg bär den till dig, öppnar våra ögon. Kan också du inte läsa i mitt hjerta, så kan ikväl jag läsa i ditt, och hvad jag der tolsar, är något helt annat än hvad dina ord ittela. Hvarför får du ej älska mig? Dev, ivars lif och mera än lif står på spel, kan a rätt ait fråga detta Hon tvingade sig till att tala med en betämdhet och köld som hon var längt itrån tt känna — som icke alls fanns i hennes satur. Felix hade rätt, då ban sade, att a bon icke hade haft tycke för honom, kulle hon ej svarat honom så, som bör nyss Jort, Det är förbållanden, sade hen, som inte kunna meddelas. Jeg ken för dig aldrig plifva mera än hvad jag nu är — om jag ej an det, hvad är detta för dig? Om jag älskar dig, hvad är detta för dig? ia, eådana ord må böfvas englar att höra, nen icko en menniskosjäl, hvilken huvgrar ter ett gensvar på den kärlek hon skänker. Hvad är detta för mig? Du vägrar att ifva rig lifvet, bverom jag ber dig, och du cker alt säga mig orsaken till din vägran! ir detta ingenting? Du visar mig en ljöa remtid och nekar att låta mig få ega denamma l sUm du vissto —x fe (Forts.)