Aftonbladet – 24 juli 1871, sida 2

Jag! Förlåt mig... Min vän — hvem har ej lidit? Hvem får inte lida? Jag lider af att se dig ännu vars en qvinnas slaf. Skall jag säga dig något? Ingen qvinna är värd att en man för; henne förspiller sitt lif. Är det inte en sanning, att hvar man har en bana, på hvilken ingen gina kan inträda? År hon inte ett hinder för honom på den väg som är hans? År väl han på sin sida i stånd till att ingå i de små, alldagliga ämnen, som tör benne utgöra lifvets intresse? O, min vän, låt varna dig! Följ med klar blick din bana ty du har den för dig. Var inte slaf af en inbillniog — det är ej något annat. Jag vet du kan vara stark, om du vill. Vet du hvad jag skulle göra, i fall jag vore en man? Jag skulle hvar dag bedja Gud beskydda mig för qvinnors kärlek, ej blott för min egen skull — men äfven för deras.o Nej, Marie, jag är ingen qvinnas slafo, inföll Felix, Dessa bojor äro för ailtid brutna, om de ens någonsin rätt hafva fans nits. Och du har orätt — tusen gånger orätt. Det finns qvinnor i verlden gom äro värda offret af en mans lif, ty de skänka honom i dess stälie ett ädlare, ett bättre. Det finns qvinnor, hvilka inte endast ej äro något hinder, utan som tvärtom äro mapnen en hjelp och ett motiv till den ädlaste verksambet. Ja, och det finns män, mäktiga att uppfatta sympatiens höga värde. Men, Marie — hvar — huru har du inhemtat en så glädjelös lefnadsåsigt? Ö, att jag kunde tänka som du! Dua vet ej hvad kärlek är., fortfor Felix; du har aldrig älskat. Och du? Jag har lärt mig dess betydelse. Jag är visare än du, Meriöp