Aftonbladet – 22 juli 1871, sida 3

blifvit bepne otroget, emedan det aldrig upp: hört att vara troget det ideal som han söst hos henne och som han funnit — hvar? Hvar han fannit det förverkligadt, blef honom klart genom den berusande sälihet eom fyllde havs hjerta vid Anvgaliques sista ord. Han lyfte hastigt blicken till Marie. Hens tvifvel rörande heune hade således verkligen varit så orimliga, som han sökt intäla sig att de voro, och Barton hade oförsynt förteiat henav, um någon förbindelse egt rum mellan Marie och Warden, skulle utan tvifvel icke Angelique på detta sätt och i hennes närvaro yttrat sig om hans förestående giftermål. Aha! iaföll han och drog djupt efter andan, pni är således bekant med Barton? Huru länge har ban vetat dettaf Ioate länge, derom är jag öfvertygad; partiet tycks just nyss blifvit afgjordt — ett besynnerligt val, inte så?, Brudgumrmen är att lyckönska. Men huru är det med Barton? Jag visste ej att ni var personligt bekant med bonom. j Vi ha ockeå ej varit det längre än sedan gårdagen. Av det sannt att han skrifver tesaterrecensioner för the Trumpet och att ni konde tillåta honom att skicka in till tidningen dena atskyvärda kritikea öfver stackars miss Marehtront? Biygs, min herre! Det var en tid, då ni brydde er litet mera om henne än så — iste sannt? Hvilka dåraktiga barn vi voro! Men de dagarne voro ijufva likväl; vi få dem aldrig mera så sköna — nej, inte ens när pi en gång har hela verlden för edra fötter och när jag — men, lika godt, då skell j-g ha försvännit från ert Lf og) avdra wicnen, west ce pas, monsieur? Farväl, Marie, min engel; nu måste jag gå och meddela Hugh huru ädelmodig du varit. Au revolr dono mon ange — et vous, monsieur,