Aftonbladet – 21 juli 1871, sida 2

kevonnit enseger,som ötvergick allförväntan, ch verlden har fått ett bevis på, hvilka oerörda rikedomar samlats i detta land under 8 sociala institutioner, som revolutionen af r 1789 kallade till lif. I bärväsendet företår en genomgripande förändring till det ättre. Dugliga generaler såsom Chanzy, aidherbe och Denfert ha yrkat att man kall afstå från den långa garnisonstjenstgöingen för att få en desto talrikare här. sidherbe vill till och med att Frankke straxt skall ioföra en tvåårig tjenstetid, ch med denna reform skall det blifva i stånd tt hålla en här på två millioner, som isynerhet till försvar skall blifva oöfvervinnelig. rankrike har visserligen flera gånger haft publik och åter kastat den öfverbord, men eraf kan man icke sluta att detsamma skall lifva fallet denna gång. Vinner republiken tadga i Fraokrike, skall hon uträtta mera enom sin blotta tillvaro, genom sitt exempel n genom vapenmakt, Isysnerhet bland de friga romaniska folken är jordmånen synarligen gynnsam för republiken. Hvilken ängitvenhet finnes väl i Spanien för den rämmande dynasti, zom man gerom lögn och edrägeri uppsatt på tronen? I Italien har phetskonungadömet medfört otaliga , bördor, ch landet går en statsbankrutt till mötes. olket föres bakom ljuset af konstitutionaismen, och konungen ären främling i Rom, rlorens, Milano, Neapel och Palermo, ja. åsom savoyard hör han egentligen icke en ång till Piermont. Hvilka följder skulle det cke hafva, om tre betydande stater, Frankike, Spanien och Italien införde detrepubli.anska styrelsesättet och afskaffads de missörhållanden, under hvilka en republik icke an bestå? Måste icke redan existensen af ådana fristater återverka på absolutismen ch militarismen i Tyskland? Dessa tre stora epubliker, som i många hänseenden måste somma att sluta sig nära till hvarandra, kulle räkna omkring 80 millioner menviskor. Ich hvilken ställviog skalle och måste icke ieu amerikanska unionen under sådana förvållanden komma att intaga! Det ärju ganska betecknande, att exrepublikanen F. Kapp, ör närvarande aspirant till ordnar och emveten, söker göra tydligt i Berlin, att ameikanarne aldrig skola blifva uppriktiga vänver till det tyska kejsarriket — välförståenles kejsarriket, ty om Tyskland är det icke råga. År det väl tänkbart, titt huset Hohepsolierns absoluta herravälde, som den ya tyska riksförfattningsn senktionerst, skulle kunna bestå vid sidan sf dessa republiker? Derföre är republikens bestånd i Frankrike af en oberäknelig betydelse för friheten3, för hela mensklighetens sek, Föruoderligt vore det, om kejsar Wilhelm skulle få uppleiva, att till de många ardra förtjenster han inlagt stötte sig en ny, så att han slatligen kunde säga: Efter Guds nådiga skickelse har jag hulpit till att grundlägga republiken i Frankrike, Spanien och Italien ! Journal des Debats underkastar regeringens finansplan en utförligare kritik. Tidningen lemnar härvid alldeles å sido den ekonomiska sidan af frågan, de nya skatternas och tullarces inverkan på prodnktionen och rikedomens fördelning, för att endast sysselsätta sig med den finansiella sidan, med den frågan om de kunna och skola medföra det åsyftade resultatet. Löftet om ett årligt öfverskott till skuldens utplånande betecknas på goda skäl såsom en barnslig ide, som för en hvar, hvilken har något begrepp om andra ländere erfarenhet, icke behöfver någon vederläggning. Frågan är, om Frankrike icke kommer att få någon statsbrist. Man vill spara 120 millioner och anskaffa 480 miliioner genom anlitande at alla möjliga och omöjliga beskattningsutvägar. Men hvaritrån skola besparingarne komma, om men icke gör några indragningar på de mest betydande utgiterna, de militära? Vidare vill mar genom tullar och skatter åstadkomma ytterligare 480 millioner. Men i allmänhet vet man redan, att nya skatter aldrig medföra det resultat man påräknat. Och framför allt är regeriogens förslag uppfyldt af andra ef vetenskapen längesedan utdömda villfarelsen För att blifva populär har regeringen afstätt från direkta skatter och från några indirekta. t. ex den på salt, I fråga om skatterna på stämpladt papper, utländska varor och dylikt antager finansministern, att inkomsten af dessa skatter måste tilltaga i proportion til förhöjningen — ett grundfel, som berättiga oss att ur denna kategori utstryka ungefär 18 millioner ef de väntade 90 millionerna Redan detta är ett vackert deficit. Nu komma vi till de nya tullarne!. Här stöta vi på misstag at en ännu gröfre art. De lärda män, som uppsatt finansiörslaget, ha alldeles förbisett en sak — förbtukningens mioskande. som blifver en oundviklig följd af de nya bördorna. För det sndra ha de vid sins på statistiska uppgifter för de före, ående årer stödda beräkniovgar förbisett en småsak, nemligen att två af de bästa provinserna til följd af Frankfurtfredsfördraget icke kunna tagas i anspråk af franska skattkammarer för bvad de konsumera. Och siutligen ba dt till och med upptagit dessa statistiska uppgifter oriktigt. Regeringen kan efter allanledning vara glad, om hon i stället för dÅ väntade 480 millionerna får 300. Man skal således blifva nödsakad att fortfarande anlit: krediten, Rörande de förklaringar, gom egt run mellan Frankrike och Italien i fråga om der heliga stolen, meddelar La France för den 1! dennes följande: Ea not från Jules Favre had: anmodat vårt sändebud i Fiorens att fäst: italienska regeringens uppmärksamhet på de: agressiva tonen i en del af de italienska tid ningarne och likaledos på häntydningarne rö rande arbåtena i Civita-Vecchia. Noten in nehåller den förklaring, att franska regerin gen alldeles icke ämnar bereda den italien ska några svårigheter eller under någon forn lägga sig ut för frågan om återställandet a påtvens verldsliga makt. Franskaregeringe