Hugh fann sig emellertid tvungen att andas den osunda, qvafva luften i bysättningeiktet. Han tiläts ej längre under vandringar på gaten tävks på sitt öde, såsom förut hade verit hans vana, utan i ett mörkt och osnyggt rum; och att hsn icke kom till något resultat i sina grubblerier, derom kan man, med stöd af hvad som varit, känna sig temligt förvissad. Som hvar och en bör kunna inse, var hans kassa icke särdeles stor, då han sälnnda fann vig inspärrad, och ställets värd såg genast Zed den för dessa berrar instinktlikt säkra blicken att den nykomne ej skulle blifva en särdeles inpkomstbringsnde kund. Han visste nog, han äfven, att Hugh var den rike miss Ulares nevö och fordom förmodade arftasare, men han hsde icke förthy sina känne.ecken. Det var ett dåligt tecken, då en Ädan gentleman och dessutom ung nog ör att vara liberal med pengar, ej lät len för alla nya föngar vanliga tillsägelsen om bläck och pennor och pagper, åtföljas vt befallning om en butelj champsgne. Som anset var follt cch Hugh, som segdt, cke ingeaf värden personlig respekt, gjorde leang iags betänkligheter vid att ett par immar senare föra in i hans ram en ännu ryare gäst, hvilken tili stor förvåning afvek rån den ofvannämnda, vanliga reqvisitionen f skrilsaker, om de behöfvas eller icke bevöfvas, och i stället reqvirerade konjak och ratten, visserligen mindre imkomstbriogande ör iprättningen än champagre, men likväl ltid bättre än bläck. Det konde ej gerne ippstå vägot misstag angäcnde den röst som trade befellniogen, och Hugh sög att han ör dst närvarande var dömd till att vara ammarkamrat med Mark Wardons vän och ende, sjätva Dick Bartun, j (Forta,)