Men snart kom en tid då ställningen bic mera be äcklig. Ej ens ett snille kan med ens binna fo! komiighet. Vi hafva ssgt rog för att visa! saren stt mrs Lester hade bufvod för offå irer och att hon gsoska bra lyckades håll sin man i okunnighet. engående da utväga hon begagnade för att hiiva elt godt borc och ex elegant toilstte. Tyvärr var likvä hesnes husbållsmetod snarare af en öiplom jtisk än af en sund, prektisk art; hon het i ganska lätt fått krecit hos allehanda slag: handlande, tack vers sia dyrbara klädsel och sit: förtjusande leende, men snar fick bor erfara att dessa samma modister, glagtera bagars och mänga flora, ej voio så ertiga då räkvingarne förblefvo obetalda. Och LC kortere tid än man af det vu segda torde (ana, fann sig Hugh Lester en dag till sn fol:komliga öfverraskniog strax invid sin rort vidrörd på axen af en polisbetjent med en lagsökving på fickan. Aliceles otik den erfana debitor som aldrig kunde stöta emot en Iyktpäls uten att fråga: — Från hver är räknivgen? blef ban till siv egen blygsel alideles höpen vid att finna sig vars skyldig modisten, madame Jupon vid Boudsireet, hunåratjoga pund. Si gerna hade dot kunnat vara bundratijngatnsso, !y den ons snzman var för Hugh lika omöjlig att presenters som den andra, Oiyckligtvis blef icke heller denna fordran dena ends tör hvilken han krätdes och irå alla höll kommo ofömöjda krodicorer sira räkvingar. Dst bör derjemte anförar, att mrs Lester icko alls förlorade modet, så som man skulle väntat, då bea erhöll en bijstt från sin man, daterad: Gäldstogan. Tvärtom; i stället för att som en vek qvinua skynda till den make, som hon vieste äiskade henne sä kögt, skref hon ett bref folit af