ännu vissare sitt parti, eamt allravissast sig sjelf. Landtdoktorns son började drömma om tahuretten i stället för om ?Ullsäcken? och ej utan anledning. I politiken likasom annorstädes äro äfventyrare ofta besynnerligen lyckliga och hvariör ekulle icke Mark Warden lyckas rätt så bra som någon annan? ANDRA KAPITLET. Sedan denna berättelse tog sin början, har en ster omstörtning försiggått med de deri uppträdande personernag öden. Då befanro sig Warden och Mario längst ned på stegen till lyckans tempel, eburn icke utan hopp om att under tidens lopp komma nägra steg högre. Argelique lefde deremot i all glädje och trof. ned och Hugh i en sådan fullkomlig förnöjsamhet att han icke en enda gång med oro tänkte på framtiden. Nu deremot hade Marie hunnit ganska böst i ansceude och Warden planerat så klokt för sig, att han hade framtiden i sina egna händer, medan derencot Angelique fallit ända will jordenoch Hegh hunnit ett stycke änou lägre. Det var endast några få ränader seda Angelique grömde om att blifva minst en eretviona. Om hon au, daremot, drömde om att vid veckans slut kunna erlägga hyran ounkiligt, så var drömmen bsharli vanligt. Det var hon som hade kassan hand, ty Hoch var en dålig hushållare och Angeliqus, som trots sina höga idöer var en: qviona och en fransyska på köpet, kände sig riktigt stoli öfver sin talang att ntminutera ören och hatören — denus konst som förefa ler så trivisl för hvarje mediem af det manliga elägtet, hvilka ej naturen ämnat til kyrare och gatsopare. Hade Hugh hatt kontrollen ötver deras gemonsrmuma affärer, skulle han otvilvelaktigt sökt någon utväg. huru orimlig som helst, att betaia deras skulder;