Aftonbladet – 18 juli 1871, sida 3

a Statt Lä SVA MARS VULlVvVallkav SYNAS TIV drik IL tillträdde regeringen, finna vi Tycht Brahe vid Kjöbeohavns universitet i afsig att egna sig ät filosofi och retorik, men de dröjde ej länge innan en solförmörkelse (1560 och en upplaga af Ptolemaei samlade skrifter — ett exemplar som, med Tycho Brahes egenbändigt ditssrifna rättelser och anmärkningar, änn finnes qvar i universitetsbiblioteket i Prag — gåfvo väckelsen åt det ungs sekularsnillet. Efter treåriga, bufvadsakligen matematiska studier i Kjöbenhavn, begaf sig Tycho Brahe, med den berömde danske historieskrifvaren Anders Sörensen Vedt som guvernör, i början af år 1562 till Leipzig, föratt enligt farbroderss önskan der studers juridik Vedel tyckes ha fått stränga instruktioner dem hen äiven troget iskttagit, åtminstone till en början, och Tycho måste då Vedel soi tillstjäla sig sina astronomiska studier. 1565 återvände de till Danmark och kort deretter dog farbrodern, hvarpå Tycho for till Wittenberg och ett baitt år deretter till Rostock. ailtjemet sysselsatt med sitt älskliogsömne. Vid sistnämnda universitet hade han det missöde, som förklarar hans näpot vanställda utseende på alla befintliga porträtter, d ed en ung: dansk adelsrien, som tr smädat honom för hans lust för stjernk en sysselsättning, som ansågs alldeles ovär det iysande namnet Brahe. Affären gaf öf ven hädanefter anledning till åtskilliga Sspeglosor, såsom att Tycho Brehe genom den operation han undergått kunde med fördel kika på stjernorna äfven genom näsan (det ver denna kroppsdel som blifvit measdi). Efter en resa till Angsburg återvände Tycho 1570 till fäderneslendet, men fick redan i Rostock röna bevis ett hans lofvande aniag voro observerade af Danmarks konung: ett konungabref, dateradt Kjöbenhavna 1568, gifver Tycho Brahe löfte om det första kanonikat, som blefve ledigt vid Roeskilde domkyrka. Vid hemkomsten och sedan hans fader sflidit, vaids Tycho till vistelseort Herrevads kloster, beläget ej långt frän Koutsterp och tillhörigt hans morbror Sten Bille. Här egnade sig den unge lärde ett par är nästan uteslutande åt kemien tilldess den ofirmodade upptäckten ef en ny stjerna förmådde bocom att åter och för beständigt egna sig åt sin första kärlek, all den smädelse till trots, som han fortfarande fick röna af de skånska aristokraterna. Tycho Brabe lär emellertid ej ha varit behaglig att räka ut för, då han någon gång inlät sig i svaromål, och man berättar en rätt karakteristisk anekdot om en Tage Krabbe, som ville roa sig på Tychos bekostnad. Der kommer Diogenes cyviens., yttrade sig nemligen det unga lejoret, då den stijernkunnige inträdde. Huro så? — Jo, du ligger alltid inne, liksom Didgenesisin tunna Tycho Brehe svarade: Jag vill icke likna dig vid en så obetydlig person; du är lik Jalias Csar, och när Krabbe i sin tur frågade Huru då? fick ban till besked: aLiksom Ju!ius Cesar khelire ville vara den främste i hvarje annan stad än den näst främste i Rom, gå vill du bellre vara den främste bland alia narrar, än den andre eller tredje bland de vise. Emellertid synes Tycho Brahe, naturligt nog, icke sjelf kuunat alldeles frigöra gig från tidens fördomar angående de sysselsättningar, som voro värdiga ex adelsman. Han betänkte sig nemligen både länge och väl innan ban konde förmå sig att på trycket utgiiva sitt första arbete, om den stjerna han upptäckt De nova stella (1573), men å andra sidan finnes i denna bok intagen en Elegia in Uraniam, deri Tycho Brahe uttalar sitt missnöje med den danska adelns vanliga lefnadssätt och follkomiiga likgiltighet för vigtiga och alivarsamma ämnen, såväl som sin åsigt att en adlig härkomst är icke i och för sig mycket värd och att man icke bör yfvas ötver sina förfäders bedrifter (en ötvertygelse, hvars uppiiktighet han genom sitt gittermål med en ofrälse några år derefter ådagalade). Boken afslutas med ett poem af Vedel, som käri kallar Tycho Brahe den lärdasto bland de adiige och den ädlaste bland de lärde. Åvnu en gång, före sin bosättning på den lilla vackra ön i Öresund gjorde Tycho Brahe en vetenskaplig resa till utlandet, besökte Schwsiz, Nord-Itaiien 0. s. v., men den 23 Mej 1576 utfärdades förläniogebretvet som beskärde honom ön Hven. Vi Frederik den Anaden,, heter det, ogjöre alle vitterligt, at vi ad vor synderlig gunst og nåde have undt og forlent og nu med dette vort åbne brev unde og forlena os elskelige Tyge Brahe Ottos sön til Koodstrup, vor mand og tjaner, vort land Hven, med alle vore og kronens bönder og tjenere, som derpä boendes era, med al den rente og rettighed, som der al går og af giveg til os og kronen, at have, nyde, bruge og beboide, kvit og fri, uden al afgift, udi hans lifs tid og så länge ban lever og haver lyst, hans studia matemathices at continueren ete. — ett troligen både i forna och senare tiders historia tomligen ensamt stående exemvel på kungligt mecenatskap, efter hvars deltående Tycho Brahe lät ofördröjligen uppföra i holiändsk renaissancestil det präktiga slottet Uranienborg, hvaraf vandalismen och arundejukan knappt lemnat en sten qvar ät pfterverlden. Tycho Brahe tillbragte här 20 yckliga är samt bade, utom den Hila bördiga ön, ötven i förläning Kullagärdon på Kullaberg i Skåne samt Nordjords län i Norge, och dessutom bstydande årliga penningesummor ur statskassan. Han tyckes ock ha fört sn nästan fursilig ståt och såg äfven ofta urstar i sitt hero, t. ex. skotske konungen Jakob VI och danska drottningen Sofia m. fl. 3om gengäld för all denn2 ynnest synes koinng Fredrik IL, utom all den vetenskapliga oerömmelse, hvaraf väl något ätersken föil DÅ mecenaten, hafva fordrat sådana små tjenster som almanackor med väderleksapådomar, moroskoper för de kunglige priusarne m. m. iylikt, hvarvid Tycho Brahe gör sitt bästa, nen ärligt bekänner att han för egen del icke fäster rätt mycken lit vid astrologien. Många oande bref från konungen och för öfrigt en stor mängd pikanta och för tidehvarfvet ka. rakteristiska episoder meddelas af förf,, hvars urbete torde vara nog så spännande, som måogen roman och förtjent ar en vidsträckt läsekrets. Vi beklaga, att utrymmet ej tillåer 033 anföra flera sntydsvingar om innehålot i denna monografi, hvars författande vait förenadt med många svårigheter och för, ggranshet i uppgifter kräft tillgång till äfsen utländska arkiv. Vi kunns emeilertid 3j neka oss nöjet att anföra några rader af