Aftonbladet – 18 juli 1871, sida 3

Årsväxtberättelserna. Kalmar län. Den myckenhet regn, som inträffade på hösten förlidet är, försvårade såningsarbetet i hög grad, och det utsäde, som ej verkställts tidigare på hösten, visade sig längre fram ganska klent och medet. Vintern, tidigt inträdavde, medförde likväl rer än vanligt snö, som i ailmänhet rätt väl täckte den tillfrusnå marken och bevarade den klena brodden, tilis vid vårens ankomst med en ovanligt länge ibållande kyla och blåst om dagarne och frost om nätterna höstsäden ytterligare medtogs till den grad, att densamma, isynnerhet På lågländ jord mäåvgenstädes alldeles utgick. På östra sidan af Öland lärer mänga för höstsäd eljest afsedda fält i anseende till ofvan omförmåida, af regn föranledda svårighet att reda jorden ej hafva blifvit besådda. Den kalla temperaturen, som ännu vid midsommar tillkännagaf sig i nattfroster, bar dock derefter med ens slagit om; och som derjemte fallit med lagom solsken och värme omvexiande regn, har vårsäden, hvilken i anseende till vårkylan såddes senare än vanligt och ända till omslaget i våderleken haft att utstå inverkningarne af kyla, storm och torka, dock allt sedan på ett förvånande sätt tagit sig och utvisar för det närvarande öfverallt i länet särdeles god och lofvande äring. Detta förhållande gäller jemväl om rotfrukter och gärskildt potates, äfvensom ock spånadsväxter. Väl har midsommarnätternas frost afsvedt potatiskälen på ett och annat ställe, men anledning synes dock ej vera för hard att sådant kan anses i någon anmärkningsvärd mån inverka på skörden i sin helhet, om törhållandena få fortfarande utveckla sig, som de nu börjat. Under det att således höstsåden, hvaraf hvete utgör en mindre del, i allmänhet till mindre qvantum än vanligt utsådd, är tunn och något ojemn och derföre synes komma att lemna en skörd, som knappt uppgår till medelmåttan, lemnar deremot vårsäden, deraf något större qvantum än vanligt torde blifvit utsådt, för närvarande enligt sammenstämmande vitnesbörd från länets alla delar, utsigt på en god skörd. Med något undantog af klöfvern, som A åtskilliga ställen lärer mycket förtunnats af vårtorkan och värblåsten, hafva ej allenast de odlade gräsväxterna, utan äfvea ängshöet genom omkastoingen i väderleken vunnit den frodighet, att en fullt medelmåttig skörd deraf anses förestå. Densamma har i allmäphet ännu icke hörjat.