Aftonbladet – 18 juli 1871, sida 2

idermed huru som helst, det vissa är att hon icke tog nägot steg för att på detta mål. Hon nämnde aldrig Hughs naran och hennes I umgängesbekanta isägo snart att detta var ett förbjudet ämne. Olyckligtvis var denna miss Ciares tystnad det verksammaste medel af alla att.skada Hugh och beröfva horom möjligheten att finna vänner och arbete. Haae hon öppet uttalat anledningen till den brycning som inträffat mellan hecue och höuom, så är det troligt att Hugh slutligen fonnit deltagande och verksamma vänner; men. den form hennes vrede tog, lemnade dörren öppen för alla slag af skadliga och förnärmande misstankar mot honom och hans hustru och gjorde att Hugh fördömdes icke blott obörd uten äfven oanklagad. Miss Raymond var den enda som outtröttligt tog sin barndoms lekbroder i försvar, men hennes. makt var ej lika stor gom henneg rit. Warden lade äfven ett godt ord för honom emellanåt, likväl blott i miss Raymonds sällskap, och besyanerligt nog tycktes hvad han yttrade endast göra brytningen ännu ohjohligare och mera hopplös än om han tigit, Nu, sedan miss Clare var 1 London, hade Warden blifvit — eiler, attare sagdt, hade han gjort sig sjelf ouxbärlig för benne, allt på grund af sin vigt att söka tjena sin patronessa och välgörerska. Han skötte hennes affäref, ban gaf goda råd, han var med då kon bade främmande hos sig, med ett ord han var hennes premierminister, den hon högaktade på samma gång som hon egde rätt att på honom utöfra det välde, hvilket hon nödvändigt måsto låta någon erfara. Flame.