Aftonbladet – 15 juli 1871, sida 3

DD var min själ icke ondt om sädan från det hållet, i fall du vil veta. Vore jag dea der fördömda hycklande parren, så nog skulle jag vara svartsjak och jag hoppas att han är det. Men den tjatstrykern håller nu som bäst på med att bana sig en väg in i det paradis för hans gelikar, som kallas verlden och måhända hör det till intrigen att du skall bjelpa honom ifrån hvad som numera bara senerar honom. Sådana karlar gom ban, komma sig alitii np; det är ärligt folk, som du och jag, hvilka få stanna på gatan; och det Fp joe ändå, — en så fattig fan jag är, så förblir jag beilre det än en sådan der farisöa. Hvem i all verlden, talar du om? Om hvem? Om Mark Warden, vet jag. Warden? Jag blef nu på förmiddagen presenterad af miss Lefort för en mr Waren.n Åh, för hin, blef du det? Vill du härmed säga, att du aldrig förnat sett honom der i huset? Aldrig. Och ej heller hört talas om honom? Nej. Så-å; spelar också hon komedi? Hvad menar du med detta tal?n Jo, att Warden har trötinat vid henne — skulle inte förvåna mig, Vore jagdu, såg jag mig litet för. Du är jast rätta mannen att fastna ända öfver öronen, och det der tycks vara en familj som är ovanligt utrastad med förmåga att se sig tillgodo. Unge Lester var ej något dåligt käp och Warden torde iote bli sämre han med framtiden, om hon bletd lyckas hålla honom fast. Och i värsta fajl, ser dn, så har hon två strängar på sin båge. Du skalle alltid göra heone tin en ärlig hustro, i fall Kon Vil gå den VÄägen