Aftonbladet – 15 juli 1871, sida 3

Gör jag ej det? Då bedrager mitt utseende, det försäkrar jeg dig. Jag mår alldeles väl; jag känner mig blott ibland lita arolig, då jag tänker på Apel ; SR ovuQUes Viss saknar Jag ken barnen, sedan de hafvs bar sv0mit i skolan. Jag tycker mig numers a ha någon annan än mig sjelf att lefvs Ör. Mark Warden fäste ingen vigt vid att icke han var räknad bland dem, för hvilka hor kunde säga sig lefva. Marie, sade han hastigt och allvarsamt jag fruktar att jag har tillfogat dig en mycket stor oförrätt. Mig? Ja; jag har på senare tid tänkt mycket på dig. Jag har börjat besinna huru jag al sjelfviskhet har skadat hela din framtid jr jag fruktar att jag lyckats deri blott ailtför väl Hvad menar du, Mark? Jag förstår dig ej. Hved rätt bade jag att draga dig ifrår dina egna anförvandter — att döma dig til detta lif af ensamhet, hvarötver du rättvist beklagar dig — att sätta dig i en falsk ställ. ning ? Mark! . Har du inte rätt att klaga öfver mig? Jag...n Nej, inte den ringaste rättighet! Så der är du pu åter lugn? Och om du någonsin mera yttror dig så illa...n Men trots sina försäkringar om motsatsen såg hon verkligen blek och affallen ut. För honom bjöd hon dock till att vara den fordna Marie. Min goda Marie, fortfor Warden med blicken sänkt mot golfvet, ditt uppförande har varit förträffigt — verkligt beundransvärdt, Du har varit blott alltför god — vida mer än hvad jag förtjenat.