Aftonbladet – 15 juli 1871, sida 3

Det var som jag hade hört monsieur Prosper — endast ännu litet värre. Om hvilken talar du nu? Om miss Lefort, Wardens käresta, vet Ha! han tror att man nödvändigt skall sofva med öronen derför att man håller iho sina ögon, Han förrådde sig, den gunsti herrn! Det är väl sannt, att han sade hon var gift, men det vill jag säga till den snobbens beröm, att en sådan narr är ban inte än För mig må han gerna ha hundra dulcinear, om hap behagar, men.,. Hvad han ämnade tillägga vet jag icke, Hvem som berättat dig detta, det vet jag Tv inföll jag, men jag vet, att han sade ig en lögn, och om... Icgen harsagt mig det och ingen har således kunnat ljuga. Kära Felix, gör dig nu inte till en narr, såvida du ej är synnerligt angelägen att få nyttja Wardens aflagda kläer.p Detta var för mycket att tåla, ens af honom, I detta ögonblick glömde jag allt hvad han gjort för mig, i mitt raseri öliver den skymt han tillfogade henne. . Då säger jag dig rent ut.. , — började ag. i Att det är jag som ljuger, förmodar jag ? svarade han vårdslöst, Så låt mig då höra det, om du behagar. Jag är inte rädd för att gifva svar på tal, men jag är rädd om en god vara och det är skälet hvarför jag ej straxt slår dig i hufvudet med den här bouteljen, åtminstone inte förr, än den blifvit tömd. Det vore skada på så fin konjak; men bar du ej alltför brådtom, så hjelp mig först att tömma den,. Hvad var att göra med en sådan menniska? Ad i Jag vet att jag handlade som en galning lygh TÄkväl 8, dom mången klok man skulle