Aftonbladet – 14 juli 1871, sida 2

EARLES DENE.) Öfversättning från engelskan af Thora Bammarsköld. I förmåga att försvara sin plats, var han äfven Warden öfvermäktig, ehuru deone vanlier förstod att imponera. Huru mycket, således en sistnämnde än sökteförvara sig emot hans besök, hurn strängt han ock befalide betjentgossen, som öppnade dörren, säsa stt mr Warden ej var hemma, så banade likväl Barton gig väg in till sin ovillige, ja tröstlöse värd och stannade precist så länge som han sjelf behagade. Ocn deits var ändå ej det allravärsta. Barton hade pä sista tiden tsgit sig till att raljera med Wrerden på ett sätt som var lika obehagligt som mystiskt. Han fr mksstade icke särdeles gravrlsga vinkar om att det funres båda stipendiater och stipendiatskor och hade dertiii hvarjsbanda bänsyftni och sjeglosor, som gjorde Ward rädd. Till elos var det konom Omöjlig icke tro Berton på ett eller arnst satt bafva kommit savrnivgsn på spåren, och han visste mycket väl, icka blott att hars objudne gäst med glaset i hand pratade om allt och till ala utan försyo, utan att hen särskildt med 8 örsta nöje skullo låta verlden få veta att 0 allvarlige och stadgade Mark Warden 1cag blott ej var bättre än nägra andra, men att han dessutom hado vunnit sitt stipendium på falska oppgifter. Warden kunde icke nog och med bekyramer förundra sig öfver hvarifrån Barton hads fått sins missten9) Bg A. B 8 110 115, 117, 119, 120. 124, 1256 2 197—181, 184—136, 188 140—159