Aftonbladet – 13 juli 1871, sida 3

Det ver hvad han sade, fortfor hon, som kom mig att tänka på giftermål för Marie. Så-å, verkligen! Ni, som är så vänligt bekant med hepre har måhända hos henne sett en ung man med ett verkligt distingneradt utseende? Han gaf mig några lektioner i Paris och heter Crville, Hen tyckes vara en särdeles stor vän af Marie — så säger monsieur Prosper -— och är sjelf en skicklig musiker och derjemte mycket aktningsvärd. Var det möjligt, att Marie, den oskyldiga varelsen, skötte en egen kurtis, alldeles som han på sitt håll? Hans samvete törebrådde honom icke det ringaste; det finns ingen lag, som förbjuder en gift man att vara artig mot så många vackra flickor han behagar; lika litet som att han lemnar sin hustru att sjelf akta sig så godt bon förstår. Men ehuru Werden icke erfor svartsjuka, så kände han sig likväl öfverraskad. Creville? upprepade han; nej, honom har jag aldrig sett. Monsieur Prosper talar med stora loford om honom och anser honom vara mycket intagen af Maris. Jag kan ej utan deltagande tänka på att den stackars flickan ensam skall lida allt hvad som blifvit ålagdt henne. Det skulle göra mig verkligt glad, om hon blef väl gift inom sin egen klass., Det var icke mycket värdt med dessa få och hvardagliga yttranden, men då jordmåpen är bördig och väl tillredd, behöfs det blott ett litet frö, för att väldigt ogräs skall växa upp, och så voro äfven dessa ytliga yttranden ämnade att gifva, eller rättare sagt, att anvisa Warden en möjlighet att bli sina bekymmer qvitt. Hvad skulle det egentligen skada verlden och dem sjelfva, om han och Marie kommo