en gång har blifvit! sade hon. Jag mins bora vi alla ansågo henne vara ovanligt dum som barn Ja, hon tycks verkligen ha kommit sig upp,, svarade Warden kallt. Men jag får helt öppet erkänna att jag inte förstår mig på musik. Jag förmodar att ni endast tänker på er rysliga lagfarenhet. Jag ville önska att pi hade nöje för musik; jag vill alltid gerna att mina vänner skola tycka som jag.o Ack, miss Raymond, om ni ville uppfosira mig, så skulle jag kanske bli en annan Mändela Att han valde Händels namn för att illostrera sitt tal, var icke någon tillfällighet; det var det enda ramn, som hans bekantskap med musikens bistoria satte honom i tillfälle att anföra. Warden hade en gång bivistat utförandet af Messias i Redchestere domkyrka, och dserunder endast förmått hålla sig våken gedom att tänka på ett problem rörande koniska sektioner. , Ah, dertill är jag ejelf alltför okunnig. Önskar ni uppfostras-i musik, så måste jag hänvisa er till Marie, Huru är det, hörs det ej af att hon skall gifta sig? Det borde hon — säg, borde hon itite det? Jag hade ett långt samtal om henne denna förmiddag. Vet ni hvilken ära har skett mig? Monsieur Procper kora och anhöll att få tillegna mig någonting som had har komponerat. Han är inte den enda som skulle anse för en heder att få tillegna er något — inte blott i musiken. Ingen dälig artighet af en ung studerande af lagfarenhet. Miss Raymond rodnade lätt och svarsde intet. Wardens hjerta klappade af stolthet, ty hsn kände inom sig att bon icke onådigt hade upptagit hans ord. Han påminde sig yttrandet: Hon, som rodnar och ger, talar tydligt nog.