Aftonbladet – 12 juli 1871, sida 3

med de följande skolordningarne, såsom man . kan inherta af Geijers öfversigt i den bekanta afsandlingen om läroverksfrågan: undervisningen iteologi, historia 0. 8 v.skedde på latin och ekulle åtminstone lika mycket tjena till uppdrifvande af latin-fördigheten, som att bibringa insigt i dessa vetenskaper. Dock röjer sig någon ökad omsorg såväl om Tessa som om modersmålet uti ett project till en förbättrad och förnyad förordning för trivialskolor och gymnasier i riket af år 1760, utarbeatadt i fallständig lzgform, hvilket man återfioner i gamla författningssarilingsr. Der atadgas, att alla vetenskaper skola hädanafter I de nedre klasser af trivialskolan föreläggas på modersmålet och till den ändan svenska böcker brukas, Detsamma må ock ske med de matematiska, fysiska och historiska lärostycken i fjerde klaesen derstädes och i gymnasio, men allt öfrigt skall på desse senara ställen af böcker på latin läras.. Vidare heter det, att lärjungarno skulle öfvas att på modersmålet lära fatta sina tankar i sammanhang och tydeliga ordasätt, så i tal zom på pappers. Skollagen af 1820 påbjöd kriaskritnipg och deklamationsöfnivger, Sedan K. M:t den 9 Nov. 1847 fastställt vissarhufvudgrunder för läroverkens ombildning och pästföljande riksdag beviljat ökade penaningmedel, samt skolväsendets ombildning börjat genom cirkuläret af den 6 Juli 1849, efterträddes omsider 1820 års skollsg af stadgan för rikets allmänna elementarläroverk af den 14 Augusti 1856. Det är att beklaga, att den i väsentliga afseenden förfämrades genom den nya stadgan af den 29 Janusri 1859. I fråga om -moderemålets ställning i skolan ärorde emellertid nästan oförändradt lika. Deri skall nu, sedan 1856, särskildt undervisas i alla skolans klasser, och-förezas dermed i des högre klasserna dels svensk littersturhistora, dels undervisning i Norges eeh Denfnarks språk och litteratur. Det hör ej nekas, att denna legstiftning innefattar ett icke obetydligt framsteg. Likväl må anmärkas, att modersmålet flere gånger allt för illa bebandlats vid bestämmande af de läroämnen, som skolat i en lärares hand förenas. Det har händt, att men dervid uteslutande tänkt på att draga försorg om god undervisning i-ett dödt språk ellerinaturslbistoria, savst derför behandist modersmålet som. ett likgiltigt bihang. . Verkligen vidunderliga soker i denna väg ha förekommit. Icke fortare har det gått, att vid universiteten bereda svenska språket en med sndra vetenskaper lika berättigad ställniog, ehura väl den saken var påtänkt redan. för nära tvåbundrafemtio är sedan, då Axel Oxenstjerna ville kalla Jak: Rudbeck till en professur i svenska språket vid Upsala akademi. Kanslerserabetet lärer 1847 ba gjort bemställan om upprättande ef en profession i fornnordisk språks och ålderdomskunskop). i Deraf blef emellertid intet. Sedermera vände sig Upsalas staderande ungdom med en förbön till höga vederbörande i detta ämne, och till 1856 ärs riksdeg aflits framställning om beviljande sf lözer för professor. i nordiska språk vid hvartdera uviversitetet, hvilkotraf rikedsgen bifölls, hvarefter de nya befattnidgerne år 1859, om vi ej misstaga oss, blefvo första gången tillsatta. Att sistlidneriksdag. anslog medel för adjunktur i nordisks språk tid båda universiteten, lärer vara i friskt minne. Avnu ett nyligen vidtaget förfogande tili fromma för vårt modersmåls-studium: och vård cha: vi så mycket mera skäl att ej glömma, som vi för länge sedan påyrkst detsamma, dä. med. ringa förhoppning att vår mening skulle vinna afzreendeyoch ej utan att på vissa håll väcka någon retlighet, När förslag till en ombildning at filosofiska graden för omkring sex år sedan utarbetades, fann sig Upsalss filosofiska. fakultet ej börs tillstyrka, att nordiska språk, skulle ingå i filösofie kandidatexamen, ej heller att de skulle utgöra tvunget hufvudämne i någon enda, utsn blott valfritt tilläggsämne i tre af de sju grupper, i någon bland hvilka enligt förslaget skulle förlicentiatexamen fordras prof på djopare insigter. Våra anmärkningar mot detta förbiseende af modersmålets rätt och betydelse togo, som segdt, ej väl på den tiden; mensi. stället. ha vi fått rätt genom K; M:its skrifvelse af dv 16 April 1870 om förändrade föreskrifter rörande filosofiska graden. Här stadgas; om filosofie kandidatexamen, att den skall omfatta pröfning i, bland annat, nordiska språk. Af de sju grupperna för licentiatexamen (hvarje med två tvungna ämnen och ett valfritt bland de öfriga till gruppen hörande) heter ena uordiska språk Och Dy-europeisk lingnistitr dessa två ämnens äro i derna grupp obligatoriska, det valfria är ettdera ef de klassiska språken, eller estetik med litteratoroch konsthistoria, eller historia, . Dertill är nordiska språk valfritt ämne ide två grupperna historia och statistiks samt slåtin och rekiskan. . Dessa föreskrifter. innebära såunda det fallständigaste förverkligande af våra önskningar. I sjeliva verket äro vi numera isak ganska längt afligsnade från då tider, då akademiske lärgre måste söka K. M:ts nådiga tillståndsatt på svenska spräket utgifva sgkademiska afhandlingar i naturvötenskap, eller en. historisk disputation om grekernas köloniery men sjelfva tidsafståndet mellan nu och då är dock blott några ärtionden. Vizserligen har klassiciteten.. ännu. sitt tastrotade indelningsverk, men den viker mer och mer för modersmålets foikbeväpring, ; Med denna nya oksdemiska och skol-l:gstiftnisg framträder också en ny litteratur, och ett af dess allra vackraste alster är hrj G. Claösons öfversigt af svenska språkets och literaturens historia. Det förstås. att, när ett läroägmne införes eller för ökadt rum i den ! offentliga undervisningen, lagen om tillgång och efterfrågan hasteligen visar sin verkan i nya läroböcker, Välvilliga netarer äro ge I näst till hands ett afhjeipa ett kändt be-j hofp; med en min, som hade de aldrig tänkt på pågot författaresrvode, försäkra de att asaonet får den kära angdamen äv dem on