RARE KR ICPUT DEG Åh, juet inte för någonting,, svarade ha Hör på, Prosper, hvart änmar du dig? Oc dv, Creville? Jag nödgas gå hem nu, sade Felix ti Prosper. och gick derpå sin väg uten vidar ceremonier. En rivsl? frågade Barton. Prosper höjde på axlarne. iv .Stackars gossel, yttrade han för sig sjelf Fins det någon mera miss Lefort?. Nom! Jag skulle tro det! Och heter hon Marie? Hvad — känner du henne? Inte det riogaste; men vi ha en gemensam vän, som pe tror, Vid Jupiter! De skulle vara löjligt, Berätta mig något on henne.n Gerna; och gom Felix inte ville äta midlag med mig, så kanske att du vill det? Mera än gerna, om jag inte nu har glömt hvad det vill säga att äta middag. Hvad Felix angår, så hade ban länge baf en Ling om att hans kärlek till Angelique skulie :å ett sådant slut, men en förverkigad aning är icke lättare att uthärda, ehuru örotsedd. Då Felix kom hem till sig och ritt i ensamhet kunde öfverlåta sig åt sin smärta, så kom den reaktion som Marie hearat, och inom kort hade hans svartsjuka sått en höjd, hvarunder personer af hans inda till överdrift känsliga lynne lätt kunna atta ett förtvifladt beslut. SEXTONDE KAPITLET. Hugh Lester fann nig således helt hastigt cke längre vara en rik man och sin egen werre, utan en fattig mån, iryckt af omsoren för en hustru och födsakad att genom RE ar Fb