från alla förboppniogar, för att få henne till hustru. Tro inte sådant prat, kära Felix. Nej. min gosse — en man kan afstå från mycket för en qvinnas skull men inte från allt. Vore rätta förhållandet kändt så tror jag säkert att Antonius: inte. ville förlora hela verlden för att vinna Cleopatra, som ej mera då för att göra sig qvitt Octavia. Hvarthän ämpar du dig? Vill du komma med mig och äts middag? En god middag tycktes vara Prospers botemedel för allt lidande i denna verlden. Jag är redan upptagen. Jaså. Åh, se här ha vi Barton — i dag tycks alla menviskor vara ute Så föreföll det äfven Felix, Ah, Crevillen, började Barton, vi ha ju ej träffats på en evighet. Hur står det till med dig? Du ser ot, som om inte dryckesvarorna i går afton skulle bekommit dig väl. Hör, Prosper, är det sapnt, att den der miss Marchmont som debuterade i Trohetens belöning bar gift sig med tiotusen om året? Jag kan ändå aldrig tro att det lyckades benne på rekommendation af min artikeli The Trumpets. Hon ver en vacker flicka. Hvad var hennes rätta namn? Miss Lefort. Åh —! Och hennes gopnamn? Angelique, Barton utbröt i en af sina skrattparoxysmer; monsieur Prosper såg på honom förvånad; Felix såg ond ut. Jag giesade det till hälften, yttrade Barton, mellan sina skrattsalvor. Tillåten mig friga, hvarföre? sade Felix med sp ap i rösten. Barton frapperades af it i hans sätt HH (ra a 4 it säg på då ren ör e : :