ska er, sade slutligen Marie efter en långvarig tyatnad, Nåväl — nu vill jag förmoda att jag på allvar är trolofvad med konsten,, yttrade han med en skymt af bitterhet i rösten. Vi äro alla unga änmu, svarade hon med det uttryck af värdigt allvar, zom stundom gat hennes ansigte ett halft komiskt, halft rörande drag. sUch ni har hela verlden frarmför er. I alla fall finn8 inte en qvinna — nej ingen — som är värd att en man för henne uppoffrar sin lefnadsbana.n Besynnerligt! Att Marie skulle yttra nästan samma ord som en sådan man, som mr Prosper. Men hennes mening var likväl ej alldeles densamma som hans, De ord som blifvit yttrade af Felix och Marie, voro i ganska logna. Då ett par personer äro djapt rörda, är deras tal lugnt och ofta öfver deras. yttre väsende. Felix ord oeh sätt kunde likväl icke bedraga Marie. Hon visste mycket väl hvad detta ivgn hade att betyda, hnru reaktionen skulle komma, då hennes närvaro icke längre verkade hämmande på honom. Långt ifrån att frukta för en häftig scen, skulle hon känt sig glad om han i hennes närvaro hade yttrat huru han led, Han fattade bennes hand och tackade henne blott med en blick; — för hvad? — han visste det icke sjelf. ; Det är godt och väl att erfara deltagande af en älskvärd qvinpa, som man vet är eos vän, menatt höra ord af sarkastisk medÖmkan af en man är icke på långt när så OT om också orden äro väl menade, Då Felix lemnade Maries hus, mötte han på gatan monsieur Prosper, bland hvars goda egenskaper grannlagenhet ingalunde kunde räknas, S ; a svt Oh klo Hig alt DR, ua en pra