Aftonbladet – 11 juli 1871, sida 3

hans moder befann sig i torftiga omständigheter ). Men utan andras hjelp bröt han sjelf sin väg. I allvarets skola uppfostrades han till fullbildad man. Efter att hafva genomgått alla grader från skeppsg0sse till underofficer blef han vid 26 års ålder sjöofficer 1777, Redan följande året finna vi honom ute på hafvet i och för studier till fosterlandets gagn. Öfver 5 år tjenade han i franska flottan, som under denna tid bestod mången ärofull dust med engelsmännen. Först med freden återvände han 1783 till fosteriandet, der han sedan alltjemt steg i graderna, så att han 1788 den 17; Juli kämpade vid Hogland såsom fartygschef?) ! Så bief han genom egna förtjenster flottans högste söyresman och beklädd med rikets högsta värdigheter. I 15 pröfvingsrika år fullgjorde Puke ständigt ärofulla uppdrag, som stundom syntes till och med omöjliga. Ansvaret bar han sjelf. men af sina underlydande fordrade han mycket. Eldighet och kraft i förening med orubbligt lugn gjorde honom oötverträfflig som manövrist, och han är erkänd iom den störste bland samtida i Skandinavien. Den 3 Juli 1790 genombröt Puke fiendeledens dubbla gördel?). Då beseglades Pukes rykte. Dennea bragd, af omätlig vigt för krigets utgång, fras i dag, då Pukes stoft insatts i en kista, som blifvit förfärdigad af spillror från det nu sprängda inieskeppet Dristigheten, hvilket han der förde med ära. Lefve alltid hans ärorika minnel Derpå gafs salut från de båda på redden liggande fartygen, hvilka, sedda genom en uthuggning i skogen bakom kapellet, togo sig särdeles väl nt, der de lågo för ankar, prydda med omkr. (emtio flaggor och flera vimplar. Samtidigt speades folksången vid kapellet af skeppsgossatnes nusikkår och derefter Björneborgarnes marsch samt ännu några stycken, medan tillträde till kavellet lemnades åt så många af den talrika åskålareskaran i sender, som utrymmet medgaf. Midt kapellet stod en väldig ekkista af 9 fots längd och ungefär 3!, fots bredd. Hennes form var näitan regelbundet fyrkantig med svängning inåt på ij idorna och med sakta hvälfdt lock. Färgen var svart, men hörnen pryddes af ofärgadt, ljust ekveslag i form af ankaren, och lockets motstående örn förenades genom tjocka i ek skurna trossar, som derigenom att de korsa hvarandra afdelade ocket i fyra olika, trekantiga fält. På det fråmsta af dessa, som var vändt mot ingången, var en jus, polerad ektafla af afiångt rundad form fäst och på denna lästes följande ord: .