Aftonbladet – 10 juli 1871, sida 4

BLANDADE ÄMNEN. Närgången räffamilj. Från Alingsås skrifves: Förliden lördags morgon, då en qvinna i -Vestra Bodarne, !, mil från staden, i något ärende besökte sin källare, öfverraskades hon vid dörrens öppnande, af ait något djur flydde ut ur källaralaggen. Undrande både hit och dit hvem flyktingen kunde vara, tog hon sig dock dristigheten att gå framåt till ett i källaren befintligt bord, hyarå mjölkförrådet förvarades; men huru förvånad blef hof icke, då hon vid en af sina präktiga mjölk bunkar upptäckte en liten i: hhaber, som Fn låta sig mjölken väl smaka: mh den tidiga frukosten stod den lilla gourmanden dyrt, ty den kostade ionom friheten. Genom ett raskt grepp lyckades nemligen qvinnan fånga den objudna gästen, och vår lilla mickel — ty det var en sådan — befinner sig i närvarande stund här i staden i en väl! omsedd hunäkoja. Gm ej med black om foten, ar han dock blifvit försedd med Kalsprydnad, och r nu troligen, enligt sin natur, spekulerande på att på något sätt befria sig från sin ofrivilliga fångenskap och få i skogen uppsöka modren, från hvil ken han genom den fatala händelsen blef så plötsligt skild. — Medel emot kräftan. Förenta Staternas sändebud i Canada Ramsay-Wing har enligt Norddentche Allgemeine Zeitung — isgifvit berättelse om upptäckten af ett nytt medel emot kräftan, bestående i en -planta, kallad Cunderanga. En indianska, berättar han, ville förgifva sin man, som borttärdes af kräftan, och hon kokade barken af af nyssnämde giftiga ört. Men, i stället för att dö deraf. blef patienten frisk och läkemedlet derigenom uppdagadt. — Fasaväckande profetia. Från Öland, detta mionesrika land, har man nu att hugna med den underrättelsen att ön ännu existerar, trots profetian om dess undergång. De vid vantro så vana öboerne irgdde eljest, tack vara en beställsam man, att hela södra delen af öp okulls ifrån Saxnäs sjanka, och dermed alit lefvande fördränkas. Förskräckelsen öfver det väntade har varit stor flerstädes, och personer, som borde: veta det bättre, hafva dock lyssnat till pratet, En del voro betänkte att flytta norrut, en del ät Småland. Se dan allt nu är lyckligt öfverståndet och profeten kom på skam, har han uppskjutit katastrofen till jultiden. (KALMAR ) — En sporting-anka, som gjort sin rund genom de flesta tidningar, meddelade, att baron Rothschild lyckliggjort jockeyen French, som ridit Deby-segraren Favonius, med en lifstidspension af 200 pr år och 1000iridpengar! Detta reducerasg nu derbän, att French erhållit on doocour af 400 för sin seger. 7200 rdr för en ridt af 2 min. 50 sek. äro icke heller att förakta. Emellertid får bärvid icke förbises, att baron Rothshild på årets Derby vunnit cirka 25,000 eller 450,000 rdr rmi. (Fidn. f. Hästv.) — Vilsekommen vandrare. Följande ohygg liga berättelse meddelas i Melbourne Argus: En nog karl vid namn William Roberts, 25 år gammal, sankon; nyligen från England tlil Melbourne, från hvilken stad han derefter begaf sig inåt landet, i förhoppning att erhålla arbete i sitt tirmmermansyrke. Under det han sökte arbete i Lachlan, gick han vilse i ett tätt buskland, hvarur det föreföll ömöjligt att leta sig ut. Dag efter dag trängde han sig mödosaint framåt, cå långe det var dager, men intet spår till väg, inhägnad eler rmenaiskoboning syntes till, och som ban efter hvarje natt befann gig allt svagare af ansträngning och brist på föda, trängde sig äcn öfrertygelsen på honom, att hans öde var afgjordt, och ått han Gm su eller ett par dagar måste digna ned och långsamt dö af svait i busksnåren. En dag lyckades ban fånga en vaktel, hvilken bän inåste äti rå; en annan gång träffade han på några svampar; men med dessa umöantag njöt han iutet slags föda. På elfte dagen, då all förhoppning om räddning nästan hade öfvergifvit hononi, ck kan sigte på Gormans-hill Station, tillhörande ett par personer vid aan Wood och Walsh, och med i trasor rifna kläder, stöflarne så utclitna, att han nästan var barfotad, af svält infallna anietsdrag, kroppen hopkrympt till ett skelett, ögonen inskjunkna djupt i kufvqdet vankado han likt ett spöke till porten och bad berekligt om mat. Här egnades honom gästfritt all don omsorg och vård, hans ftillständ kräfde Han lades genast till sängs och bjöds försigtigt på sådan mat, som utan fara kunde gifvas honom, men han hade blifvit så svag och kraftlös, att tio dagar förfötg, innan han tillräckligt repat sig för att kanna komtms ut igen. Från detställe, der han först lemnade vägen, till Gormans-Hil Station